onsdag 6 april 2011

Norrland osv

Flydde hit igår, för jag fick sparken förra veckan. Då kändes det som att bra beslut. Komma hem en vecka och sen ta tag i allt senare. Det låter rätt mysigt men glömmer alltid hur pass många känslor och tankar Umeå drar upp till ytan igen. Här har jag tid att tänka, för det händer inget på nätterna än. Och jag är nykter, då blir det så. Tankar.
Har jag verkligen blivit så tråkig? Drar upp något personligt, som förmodligen låter som gnäll, men känns viktigt.
Har jag verkligen blivit så tråkig? Det är en viktig fråga. För att för några år sedan hade jag folk att prata med. Om mina tankar, känslor och händelser. Jag har ingen att prata med längre. Inte på riktigt. Så fort jag tar upp något som är det minsta personligt eller negativt så byts det ämne eller blir tyst. Förut så kunde man sitta hela nätterna, snacka tankar och skit, från bådas håll men nu, när jag är 19, så händer det bara inte. Är det för att jag blivit tråkig? Att mina tankegångar inte är speciella längre? Har ingen jävla aning, har ju lagt det där med tänkandet på hyllan ett bra tag nu. Har inte behövt det, folk har gillat mig ändå och jag tror att jag befunnit mig i en period då jag inte kände att jag hade ett behov av djupa samtal som sträcker sig till soluppgången. Det gör jag nu.
Fan vad fånig jag känner mig. Måste bara skriva av mig.
Ja jag är besviken, på vissa som ser det som en självklarhet att jag ska finnas för dem då något dåligt hänt eller de behöver ventilera. Har jag inget emot, gillar att kunna hjälpa, men fan, då får ju personerna ge tillbaka sen när jag behöver ventilera.

Känns lite tungt just nu, det gör det. Saknar en hel del människor också. Tiden bara flyger iväg. Aja, gnälligt inlägg men det behövde komma ut.

söndag 30 januari 2011

Helvete satan!

Och det är först nu jag vågar lyssna på bring me the horizon igen, för det kommer aldrig att vara lika bra som det var när jag såg dem live. Alltså. Helvete. Kan som inte med ord förklara storheten eller hur bra jag mådde då. Stod jävligt långt fram, det var varmt och jag kunde knappt andas. Ibland skymtade jag Olivers ansikte om jag stod på tå och om jag lyckades finna en lucka mellan alla huvuden som var framför mig. Då rodnade jag nog som en liten tjej. Rös när de spelade chelsea smile för helvete, det är en av mina favoritlåtar och alla skrek verkligen ut texten. Det var magiskt. Visst, det var lite freaky under alligator blood då alla skrek "Put a gun to my head head head", liksom var det det vi alla ville eller va? Och ja, jag drog av mig linnet. Det var för varmt. Då började alla hata mig för hud är ju så jävla äckligt! Sen så crowdsurfade jag även! Folk skulle upp på scen och det var därför jag stod längst fram, eller i alla fall en av anledningarna till det. Folk börjar röra sig framåt och jag inser ju att det fan inte kommer att gå. Då petar snubben som står bakom mig på mig och frågar om jag vill upp. En lätt lyrisk Vanessa svarar då ja och en sekund senare glider jag över folk och rumpar folk i ansiktet (det tyckte jag däremot var lite jobbigt eh). Såg bara två andra som surfade. Dåliga odds för att klara sig. Scenen kommer närmare och när jag är längst fram nästan och borde försöka komma på ett sätt att skutta fram över räcket till scenen så ser jag vaktjäveln. Han tar bara tag i mitt ben och i mitt huvud låter det "KLOINK!" Så då hamnar jag på golvet, med en arg vakt. Han leder mig därifrån och i efterhand så borde jag ju fan bara sprungit tillbaka in i vimlet och gjort ett nytt försök så kanske vakten hade fattat att hey, den här bruden är awesome, hon förtjänar detta! Gick till Alex istället, var helt uttorkad och full, lite besviken och uppspelt på samma gång. Vi går och dricker vatten sen får jag nog, vi går ut till bilen och jag spyr lite haha. Så går det om man inte käkar, dricker öl och står längst fram på bmth!
Spelningen ägde iaf, jag och Alex hånglade som fan till Architects och jag fick träffa Alex jobbarkompis Stefan som bara sprang fram till Alex helt random och försökte lyfta upp honom, men Alex lyfte upp Stefan istället. För Alex är stark! Sen hamnade vi på en mysig efterfest hemma hos Tobi, jag låg på en stor kudde på golvet och drack öl ur en slev, sen tog alla av sig byxorna för det är fetare att festa utan byxor.

Ps, sångaren i Adept sa att Alex luktade kiss, beefen fortsätter :D

måndag 24 januari 2011

Får akta mig nu

Kämpar emot impulser för jag vet att det kommer bara göra allt värre. Kommer att trivas med det till en början, den där illusionen av den plågade konstnären jag försvann i flera gånger i min tidigare ungdom. Då allt var poetiskt, tragik var något positivt som gav livet mer spänning. Det var rätt vackert när jag tänker efter, det där destruktiva levernet. Och det var därför jag gång på gång föll tillbaka i det. Har mått bra i princip ett år nu, men det är ju inte så mycket mer än så, man mår bra och är nöjd. Var finns spänningen och poesin? Kan inte skriva när jag mår bra, för som sagt, man mår ju bara bra, det är inte mer än så. Vilka mästerverk kan man få ut av det?
Då jag läser i mitt skrivblock, 38427389462389 ord från 2008-2009. Bara en halv sida skriven 2010, då allt ter sig att sluta lyckligt? Ska jag verkligen nöja mig med det? Att få ett happily ever after vid den ringa åldern av 19? Och jag hatar mig själv lite för att jag tänker såhär, känns elakt mot Alex och alla de som glatts sig åt att ja, det slutade lyckligt för henne tillslut. Jag vill inte att det ska vara slut än. Jag vill så mycket mer, men hur mycket har man att sträva emot då man är nöjd? Var finns drivkraften? Och varför kan jag inte glömma?
Har ändå bevisat för mig själv att jag kan må bra, ha ett fungerande vardagsliv och ett sunt förhållande. Var inte det något jag knappt ens vågade drömma om?
Den där eviga strävan mot att ha det man inte kan få. Ett jävla hamsterhjul.

söndag 23 januari 2011

Det är ju faktiskt inte mig det är fel på

Det är faktiskt inte det. Det är de där andra som det är fel på. Och ibland så är det meningen att det ska vara jag som fixar det, och inte förvänta mig något tillbaka. Det funkade ju kanske när jag var 14, men nu är jag 19 och ja, det handlar om att ge och ta bitches. Blir så jävla less på folk som tar mig för givet.

Och blir less på Stockholm. För egentligen känner sig nog människorna här sig som en liten sketen myra i en myrstack, och eftersom de inte orkar komma på något sätt att sticka ut så är de otrevliga istället, försöker skapa en illusion om att ja, kanske så är man liiite liiiite bättre än alla andra om man beter sig som en jävla cunt. Åhh, gå i terapi istället era jävla fittmongon.

Älskar att svära i min blogg. Det är så jävla skönt. Kan stockholmare börja vara otrevliga i sina bloggar istället? Oh wait, det ÄR de redan. Gosh.

Är fortfarande brunstig, jag kanske bara behöver ligga ett par gånger så kanske det går över, vad fan vet jag.

fredag 14 januari 2011

Jag är ju tydligen jungfru nu osv

Har inget att göra ikväll tror jag. Funderar på att gå till affären, köpa lite gött godis, lite öl och och lite läsk. Vardagslyx. Först är det dock något jag stört mig på ett tag.

Det där med att man tar en sk paus från internet. Visst, man kan behöva det ibland, det förstår jag men förstår mig inte på hela martyrgrejen. Om man ska ta en paus från internet, måste man verkligen skriva på varenda community man hänger på att "Åh, jag tar en paus från det här, måste få tid för mig själv, vi ser när jag kommer tillbaka igen". Liksom, jaha? Någon kommer uppdatera sin facebook på någon dag, inte lägga upp bilder på bilddagboken eller lägga upp något i sin blogg? Allvarligt, tar man en break så tror jag inte direkt att folk bryr sig så jättemycket. Det blir ju bara en dramagrej om man skriver ut det överallt. Speciellt då man skriver ett blogginlägg om varför man inte kommer att befinna sig på the internetz ett par dagar, eller timmar, fan folk verkar ju skita i att ta breaks direkt efter de sagt att de ska göra det. Vill bara säga att detta inlägg inte riktar sig mot någon, finner bara detta fenomen intressant, och lite irriterande. Jag ska nog testa att ta en break, se om jag har 1000 oroliga inlägg på FB som lyder "VANESSA!! Du skrev ingen uppdatering igår efter jobbet, gick det bra???? Har du blivit överkörd av en truck??? ÄRU DÖD LR?!?!?!?!". Näe, jag tror fan inte det.

Sen har jag tydligen blivit jungfru också. Varit rätt nöjd över att vara våg i hela mitt liv men det är tydligen fel, och det jag har märkt är att vara vågar som blivit jungfruar har blivit upprörda av detta. Lite jobbigt att gå från det stjärntecknet som är kända för att få nuppa till att bli en jävla virgin 4 life. http://www.msnbc.msn.com/id/41047777
Ba å läs. Det var allt för mig.

tisdag 4 januari 2011

Jävla brudar

Har fått höra i flera år nu att jag borde skriva en bok, för att jag valt att göra saker annorlunda och kan skriva bra. Har varit jättepeppad på att skriva en dessutom men vaffan, alla jävla självdestruktiva brudar skriver ju en bokjävel! Säger inte att det är dåligt, säkert skitbra för en osv, men jag vill gå min egna väg ännu en gång. Så det blir fan ingen bokjävel, än, och isåfall om jag ska skriva en om mitt liv, får jag väl bara förbise det där med ja juste du mådde skit i en väldans massa år och gick i genom saker som ändå skulle vara kul att läsa för att sen bara skriva i slutet "haha jag mådde dåligt när jag var ung, det kunde du inte gissa dig till va?!?!?!?".
Aja, Umeå på torsdag, var peppad på att åka men blev påmind om all drama som finns där så vet inte om jag känner mig lika peppad.
Är nöjd med mitt dramafria liv.

tisdag 28 december 2010

Vad är det med mig och tisdagar?

Ännu en dålig dag, den förra var ju för exakt en vecka sen. Vet inte ens vad felet är heller! Mitt liv funkar ju jättebra just nu, jobbet funkar, snart awesome kollektiv, ska hem ett par dagar nästa vecka, åka bort lite igen i slutet av januari, se BMTH i januari, har en jättefin pojkvän, är nöjd med mig själv osv osv men ändå så sitter jag bara och hyperventilerar och mår som en cunt idag igen.
Försöker ta reda på problemet som fan, mår jag dåligt för att jag sovit lite? Mår jag sämre om jag går till jobbet eller inte? Om jag väl går till jobbet, vad ska jag göra om jag börjar må sämre?
Skulle jag börja må sämre när jag jobbar så skulle jag inte våga säga "hej, jag mår verkligen jättejättedåligt, jag måste hem, nej jag är inte sjuk, det är bara psykiskt, ja alltså det kan vara värre än förkylningar faktiskt." för det skulle bara späda på ångesten ännu mer. Vill som inte att folk jag jobbar med ska veta att jag mår skit egentligen, för jag känner att visst, det är ett problem jag har men inget alla behöver veta, jag kan ju för det mesta funka ändå.
Tror inte det är sömnen heller, har sovit mindre och ändå kunnat funka normalt. Har ätit bra nu också så har inte någon brist på något tror jag. Och jag vill verkligen jobba, så jag har inte ångest över att jag jobbar heller. Åh, jag vill som bara veta vad fan det är jag mår dåligt över.
När man vet problemet kan man hitta en lösning.

tisdag 21 december 2010

Det där med dåliga dagar

Även fastän jag mår bra 90% av dagarna har jag svårt att acceptera de där dåliga dagarna, att jag faktiskt måste acceptera att ja, ibland mår jag inte bra och fungerar, då måste jag ta en paus. En sådan dag har jag nu, och har inte lyckats acceptera detta. Därför är jag hemma från jobbet och kan inte ens ta en paus för jag får bara mer ångest av att inte vara på jobbet, men jag vet själv att skulle jag vara där nu så skulle jag förmodligen bara försöka hitta någon toalett så jag har någonstans att gråta, för ja jag gör sånt. Får ännu mer ångest av att veta att jag var sjuk (fysiskt) hela förra veckan och nu idag missade jag en till dag pga måendet(psykiskt).
Tro inte att jag är vek, jag kan nuförtiden härda som fan när jag mår dåligt, tänka att det går över tillslut men nu var det fan näe det går inte. Vet inte vad jag ska säga till folk om de frågar imorgon om varför jag var borta. "Jag mådde skit." verkar inte vara en vettig anledning ännu fastän det är sanning. Just nu mår jag skit för att jag mår skit.
Kanske borde höra av mig till någon terapeut här nere, för dessa dagar, eller bara samtal för att jag ska kunna acceptera de dåliga dagarna och bli ännu bättre på att härda.
Det blir säkert bättre imorgon, behöver bara lite pepp från folk.

Ps, hittade julmust, hade helt glömt att vi hade det hemma så det muntrade upp mig lite

måndag 20 december 2010

Det där med julmat

Okej, kom på en sak idag på jobbet. Det är nog så att en tjej inte blir kvinna när hon förlorar oskulden, utan när hon gör sin första julmiddag själv. Detta är vad jag står inför detta år, att skapa en vettig julmiddag.
Enda sen i mitten av november då jag fick veta att jag skulle jobba i december och därav inte kunde åka hem och fira jul som planerat har detta på något sätt hemsökt mig, det där med julmat. Är jag verkligen vuxen nog att fixa en fucking julskinka? Hur gör man ens köttbullar? Hur länge ska potatis koka? Jag har ingen jävla aning.
Visst, det finns internet, jag kan kolla upp det, men känns ändå som att kvinnorna i min familj borde ha lärt mig detta. Tror nog att de har försökt, men eftersom jag aldrig riktigt funnit matlagning intressant förrens nu så kan nog inte skylla på någon annan än mig själv.
Tror jag gör en alldeles för stor grej av detta, men det är väl egentligen bra?
Ska sätta mig ner imorgon kväll och fundera ut exakt vilka maträtter jag ska tillaga så jag kan förbereda mig mentalt inför det hela. Julskinka är fan ett jävla grisarsle. God natt.

söndag 19 december 2010

En liten update

Ja då sitter man här, en kopp te och ja jag ska nog dygna. Så jag tar mig isäng i tid så jag tar mig upp till jobbet på måndag. För ja, jag har ju faktiskt ett sådant nu, hör och fucking häpna! Jobbar på ett lager nu (ja det är ett fysiskt jobb t.o.m!) hela december och det tycker jag är hur kul som helst! Har kanske de bästa arbetskamraterna i världen, och visst, jag bär sönder min rygg och går tills fötterna blöder på insidan men det är det värt. Kommer förhoppningsvis få jobb på Alex lager sen så jag slipper vara arbetslös om jag inte får förlängt här vilket jag tvivlar på, då jag varit sjuk i en vecka. Blir sällan sjuk men när jag väl blir det så blir det rejält.

Jag och Alex har varit tillsammans i lite mer än ett halvår nu och det känns jättefint. Det längsta förhållandet någon av oss har haft! Vi har fortfarande ett väldigt öppet förhållande på det sättet att vi får ligga med andra och hångla, men inte dejta och skaffa kk's. Det funkar skitbra! Vi har båda i tidigare förhållanden varit otrogna och blivit bedragna men nu har vi faktiskt varit helt trogna under hela vårat förhållande. Tror att man förstör den där "spänningen" kring otroheten då det faktiskt är okej att ligga med andra och det är därför vi inte gör det. Eller så känner vi helt inte att vi behöver någon annan att lägra!

Vi har lyckats få en fyra nu iaf, efter flera månaders lägenhetssökande. Vi har sagt länge att en lägenhet skulle vara den perfekta julklappen och det var precis det vi fick! Tack jultomten! Jag har nog varit snäll i år. Så just nu försöker vi hitta lämpliga roomies och tänker ut vad som behöver köpas och hur jag ska inreda osv, rätt roligt. Ska köpa en guldhamster, den kommer förmodligen få något tacky stripper name men det blir nog bra. Kommer även få en kattunge av mamma, det blir nog min favoritkatt Banarne, för han ser verkligen ut som en Banarne, inte den där fula Banarne, utan bara en Banarne. Kommer bli så galet skönt att ha ett litet mer eget place, och alla är fan välkomna att hälsa på. Vill verkligen att det ska bli ett ställe folk bara kan dra till om de känner att de är lite less på sin vardag och vill spexa till det för en helg eller så.
Lite läskigt känns det ju, allt blir så verkligt men det kan jag nog fan leva med!

Har inte varit hemma i Umeå sen i oktober, det känns jobbigt men jag antar att jag har börjat vänja mig vid mitt "nya" liv. Saknar alla vänner och familjen men på något sätt så känns det inte som att jag varit borta alls då jag har 1. ett väldigt bra minne 2. väldigt bra minnen sen 2006, vilket gör så att det känns mest som att jag lever ett annat liv för tillfället men mitt liv hemma har stannat av. När jag kommer hem i januari kommer jag nog tyvärr att märka att livet i Umeå inte har stannat av bara för att det känns så. Folk kommer säkert umgås med folk vi sagt att vi aldrig ska umgås med, sen kommer jag tycka att det är askonstigt fastän det är helt naturligt där. Detta var bara ett exempel, det är garanterat en massa andra saker som kommer mind fucka mig också.

ah well, detta var en update i alla fall, ska nog försöka skriva lite oftare så folk faktiskt vet vad jag håller på med. Eller så kan ju folk ringa hehe