My head felt just like two balloons

Dålig på att uppdatera mig ser jag!
Får bli skärpning på den fronten, men med tanke på att ingen läser det jag skriver så är det ju inte så farligt alls!

Igår fick jag besök av polisen eftersom min psykfallssida visade sig lite för mycket.
Det slutade bra i alla fall.

Har börjat med en ny behandling på BUP nu i alla fall, så snart kanske jag är lika hjärntvättad som resten av folket.
Vill bara allmänt bli frisk nu, eller vill jag det?
Minns faktiskt inte hur jag mådde då jag mådde "bra".
Minns dock att jag verkligen inte hade lika många involverade tankar om livet och allt i allmänhet. Vet faktiskt allvarligt talat inte om jag vill ha det så igen.
Fast jag vill dock ha en utbildning och för att jag ska kunna börja gå till skolan igen så måste jag sluta tänka på hur äckligt fel hela grejen är.
Då blir jag som alla andra, och då förlorar jag mig själv.
Mina dagar är allmänt enformiga och består av dator, dator dator.
Maten struntar jag i vilket resulterar i smärta.
Att umgås lockar mig inte alls, och det går ut över Joakim.
Allt går ut över Joakim.
Han har ingen aning om hur mycket han förstör mig, och han vägrar lita påmig när jag förklarar att han inte tycker om mig på riktigt.
Hade han vetat allt om mig hade han spottat på mig och gått ifrån mig för alltid.
Det borde han verkligen göra, han är för glad ändå, och det borde han fortsätta att vara.


Vet faktiskt allvarligt talat varför jag ens sitter och kollar på mobilen.
Det är jävligt självklart att det inte blir något ikväll och det får jag leva med.
Är det ens en sådan stor förlust?
Ja, för alla förluster är stora förluster för mig.
Och du har en tendens att få mig att glömma allt skitigt.
Blöh, jag orkar fan inte.
Ska gräva ner mig. det ska jag tillbringa resten av natten med.
Alternativt att kolla på porr och lyssna på pink floyd.
Allt som har med nakenhet och min kropp får mig att tänka på honom.

Drift like sleep, och där var jag tillbaka.

Jag insåg att det fortfarande inte är accepterat att kvinnor står upp för sig själva.

Gick på vasaplan med Joakim och Sara då en rätt så hormonstinn tonårskille som kände att han var tvungen att impa på sina Iq 89 tjejer och kallade mig för emo.
Jag ville inte bara låta detta passera utan jag tyckte att nu var det nog.
(hade tidigare den kvällen blivid kallad för sopa av några medelåldersmän, så jag var redan innan less på männen)
Så jag gick fram till killen, han blev nog lite chockad eftersom han vet att kvinnor, de kan man kalla vad man helst vill utan att de gör något, och att jag faktiskt gick fram till honom och vägrade ta skiten.
Så jag började ett samtal med honom där jag frågade varför han kallade mig för det osv.Som jag redan förstog innan så skulle han inte ha något vettigt att säga så ja, jag spottade honom i ansiktet.
Det enda fucking rätta!

Jag gick därifrån, stolt över att vara en kvinna som stod upp för sig själv. Och jag förstog att jag hade sårat hans manliga ego starkt.
Jag visste även att han som man, inte tänkte finna sig i att bli hunsad av en kort liten jävel.Efter 10 minuter kom han tillbaka med 20 stycken av samma skrot och korn som han själv och gav tillbaka med samma mynt.Jag insåg då att jag ska vinna. Så jag sparkade honom.
Jag gick därifrån. Fanns inget mer att göra.

Var jag nu en fallen hjälte eller var jag bara helt enkelt en kvinna som stod upp för sig själv, eller var jag lika dålig som honom i längden?
Det kan man fråga sig, men tills dess:
Kvinnor, stå upp för er själva, så vet vi om vi är lika dåliga som männen eller bättre.

Det känns som att jag behöver en diagnos.
Så jag kan få klarhet i vilken situation jag befinner mig i.
Igår kändes det exakt som att jag var tillbaka på ruta ett.
Hade bara fått ett återfall på själjskade punkten på 3 månader, och igår var det andra gången.
Andra gången betyder att det kan bli till en vana igen.
Det vill jag då fan inte.
jag klarar inte av att stiga upp på morgonarna längre heller.
Imorse kändes det som "drift like sleep" ungefär.
Vet inte annars hur jag kan förklara det.
Plus att jag är en hemsk människa, och jag har nu gjort saker jag skäms så mycket över att jag bara har berätat det för en person.
Ingen mer kommer någonsin att få veta.

when loneliness occoured I met you

Inte vad jag behövde idag.
Jag vet fortfarande inte vad jag ska svara.
Beslutet hänger över mig och gud, jag orkar inte.
Jag är en uptagen kvinna, festivalen är om knappt två veckor, skolan måste jag gå i, bandet måste jag repa med osv.
Hur ska jag då kunna besluta mig hurvida jag tänker ha det eller inte ha det.
Just nu vill jag bara äta kakan, samt ha den kvar.
Det skulle vara trevligt på det viset, men kakan är hursomhelst borta.
Bra? Dåligt? Relativt.
Kakan ger mig ju saker som ångest, oro, panik och andra trevligheter.
Utan kakan vad är jag då? Ett tomt skal som hoppas på att det finns en lösning som kan göra så att man kan äta kakan men ändå ha den kvar.
Åh, jag vill tillbaka till kaklandet. Allting var så enkelt då.
Vissa gånger så försvinner kakor spårlöst, eller så ger de sig bara av, lämnar en lapp i kakburken som det står skrivet på "Ajöss, orkade inte ta det här med dig personligen, blir ju lite jobbigt när du ska gråta och hålla på så det här var enklare, ha ett bra liv. Vi ses aldrig igen!"
Så står man där, ensam utan sin kaka. Man dricker sitt vin till maten, och slutar tänka på kakan.
Man hittar en kladdkaka som man börjar umgås med.
Man gör inte så mycket, man degar mest (hehe).
Sen en dag så hittar man en ny lapp från kakan.
Kakan vill börja träffas igen.
Kladdkakan då? Ska kladdkakan bli ensam istället?

Gosh, det märks att jag har jobbat för mycket då jag börjar jämföra mitt problem med sötsaker.

Skolan - En förberedlse för ditt liv som Godtrogen Kristen

Skolan:
Religion: Välj en religion du vill tillhöra, samt välj en som du vill hata.
Idrott: Utbilda dig så att du vet hur du ska träna din armé.
Svenska: Lär dig konsten att förklä ord så att dina dödsdomar låter som lovord från din Gud.
Syslöjd: Lär dig att sy uniformer till din armé!
Matematik: Lär dig att räkna ut sannolikheten var dina bomber kommer falla.
Geografi: Sök i världens alla länder efter ett land du vill bomba.
Biologi: Skapa dina egna biologiska vapen!
Kemi: Använd syra som tortyrredskap.
Fysik: Är du ute i buschen med din trupp och inte har någon TV som ni kan kolla porr på, så kan du nu skapa egen el tack vare fysiken i skolan.

Hursomhelst är jag för dum i huvudet för att praoa.

Dagens irritationsmoment/irritationscombacker:
E -TYPE: Nej men hej gamla älskling, är du tillbaka med din enerverande musik och självmordsfrilla? Ja tydligen, nu är friden förbi, E - Type är tillbaka, värre än någonsin.
Såg ett framträdande på SVT och insåg att han var tillbaka.
Varför är han värre än någonsin?
Jo, han har fortfarande kvar håret, svarthåriga bruden som mimar och sin coola hårdrockarattityd som inte behövs med tanke på att han inte precis spelar hårdrock.
Förresten hade han onödigt många instrument och hårdrockare på scen. KAn man någonsin höra elgitarr, bas och trummor i hans låtar?
Nej, det gör man inte för att han enbart gör låtar med sin hemmasynth.
Varför har han då en bas, gitarr och trummor, samt hårdrockare som spelar på skoj på scen då? Finns det något svar på frågan? Nej.
Inte alls vettigt, men tydligen så behövs det och därför finns det där.
BRITNEY SPREARS: Åh Chris Crocker, underbara människa som inte inser att alla vet att du är fejk. Ingen kan älska Britney efter hennes framträdande, som klipptes bort, eller hur?
"Leave me alone Britney" är nog det rätta att skrika ut.
Herregud kvinna, du kan ju inte ens mima längre.
Varför gör du såhär mot oss?
TOM SELLECK: Tjenare mustaschen + Hawaiiskjortan, dig har man (lyckligtvis) inte sett ¨på ett tag! Nu är "Magnum" tilbaka i en troligen mycket patriotisk polisserie. Han har t.o.m en hund med sig som kompanjon som kan göra samma iskalla blick. Vi slipper hawaiiskjorttorna men inte mustaschen.
En förbättring? Allting är relativt.

Är hemma hos Joakim och det verkar som att det är en liten showdown mellan honom och Asian Ladyboy med varsin bas.
Hur ska detta sluta, 2 halvmän med varsin bas?
Kan inte vänta på att se slutet!
Så nu lämnar jag allt detta till er, begrunda och få insikt bla bla bla...

MM AVFÖRING.

Känns som att det är dags för en uppdatering.
Jag har flyttat nu till en bättre lägenhet.
Jag har blivit vegetarian.
Jag har börjat gå i skolan (så mycket jag orkar och det är i alla fall mer än förut).
Och just nu känns saker bättre.
Fast vissa incidenter kunde förstås ha kunnat sluta annorlunda.

Var i Luleå för ett par veckor sedan, förmodligen årets sista tripp.
Följde med Auktion dit, orkar inte namnge alla, förlåt.Det var ytterst trevligt.
Rockkillen försåg bilresenärerna med öl så färden dit gick fort. Ett antal stopp på vägen för att lätta på trycket och få i sig en dos med nikotin. Välbehövligt.
Luleå var t.o.m kallare än Umeå, och det trodde jag inte ens var möjligt.
Umeå var väldigt kallt den dagen, Umeå är förvisso fortfarande kallt men man trodde ju att det skulle ge med sig.
Fick komma in gratis på spelningen, vilket var väldigt tur eftersom jag som alltid är pank.
Träffade några trästockbrudar, ja de där som tyckte att ju fullare man var desto coolare var man. Rätt så fel inställning, eller de får väl tycka att det är rätt, men jag delar inte den åsikten tyvärr.
Auktion gjorde en riktigt bra spelning och Born Dead gjorde en bra spelning i alla fall.
Jag skulle egentligen hem samma kväll för att vara en duktig ung kvinna och studera, men jag stannade kvar istället. Var ju tvungen att påminnna mig om mitt gylle citat som botar all ångest "Man är ju bara ung en gång" och jag lade även till "Och hur ofta har jag chansen att supa till i Luleå?".
Det fanns även en majsorm på festen. Jag sov brevid den.

Det har inte hänt så mycket mer än det där, eller jo fan. Jag har kommit ur min depression nu minsann!Har blivit mycket starkare som person och de enda gångerna jag gråter nu är när jag ser på filmer om papegojor som talar.

Har hånglat med en 14-åring nu. Fan, det känns illa. Fast till mitt försvar kan jag faktiskt säga att han både verkade och såg äldre ut än han var! Och jag brukar ju säga att åldern inte spelar någon rol, det är också ett bra citat som äter upp ångest!

Ska till Göteborg på höstlovet, det kommer bli en välbehövlig semester från Inavelsumeå.
Umeå är värre än Överklinten, sådeså.

Blodcirkulation

Jag fryser men det är trevligt ändå. Mina knän är lila och mina fingrar är blå. Mitt huvud dunkar i takt med mina tankar och en ny förkylning är påväg. Jag känner ändå hopp inför hösten. Det känns som att jag skulle kunna börja om med allt.
Det känns som att allt kanske kan bli lite bättre. Att jag kan ändra min dygnsrytm kan bli svårt, men jag ska klara det.
Det handlar ju trots allt om min framtid och det här är min sista chans.
En sak vet jag i alla fall säkert. Skolkar jag en dag, så kommer jag att skolka fler.
Så jag måste verkligen hålla mig i skinnet.
Skulle vara skönt om jag klarade av det.

Ah well, har umgåtts med Leo och Björn väldigt många timmar nu och det har faktiskt varit trevligt. Trodde att det skulle bli jobbig stämning med tanke på att de två känner varandra så bra. Men vi satt mest och pulserade.

Förresten så har jag fortfarande dåligt samvete för André. Jag brukar aldrig ha dåligt samvete. Vad händer med mig? Håller jag på att bli mänsklig?

Meet me in Montauk

KYSS MIG LÅNGSAMT
KYSS MIG TOTALT

Augustibuller, fylla och ångest. Så kan man nog sammanfatta hela grejen.
Visst, jag hade det trevligt för det mesta men mitt andra jag kom och knackade på dörren lite för ofta.
Det var allt annat än härligt.
Och jag bevisade för mig själv ännu en gång att jag kan förstöra allt för mig själv på bara några få minuter.
Botar inte min ångest precis.
Och jag saknar Marina och Jenny, hade ni funnits här så hade jag varit en mycket lycklig individ.
Jag orkar fan inte vara någonstans just nu.
Vill hem till min egna säng, mitt liv, min dygnsrytm och mina tankar som äter upp mig inifrån.
Jag vill hem till frid, jag fann den inte här. Jag trodde att jag hade funnit den, men jag hade fel. Som de flesta andra gångerna saker har hänt. Varför måste jag förstöra? Varför måste jag vara så krävande och varför kan jag inte bara få en vinst någon gång istället för alla mina förluster som ideligen slår sig ner i mitt liv?

Jag är less på människor som drar vissa sub-kulturer eller politiska grupper över en kam.
Det är så jävla motbjudande att jag vill spy.

Och tacka vet jag Tim, du får mig alltid att bli en glad människa igen.
Snart har vi snackat med varandra regelbundet i ett år och jag är så lycklig att du finns, verkligen.


Jag gav dig min käraste ägodel,
för att förklara min ånger jag känner.
Visserligen så var den trasig
Den gick sönder ju mer dagarna gick
Precis som för oss
Jag föll samman
Du klarade inte av att ta emot mig
Om jag kunde göra saken ogjord
Skulle jag göra det för oss
Jag ljög aldrig, jag var helt ärlig mot dig.
Kyssarna som först kom som regndropparna som föll mot tältet
Sinade lika snabbt som jag visade mitt andra jag.
Jag vill att du ska behålla mig som ett minne
Ett hopp om att du ska förstå

Sjukdomarna som slog igen Sverige

Varför varför varför har just jag turen att få en ännu värre förkylning så fort den håller på att ge med sig? Samma sak var det med körtelfebern. Feber, halsont och allmänt helvete i en vecka. Funderade vid flera tilfällen om det var värt att leva då jag var sjuk den gången. Jag överlevde. En vecka gick och allting började fungera normalt. Livet lekte och jag kunde äntligen återgå till mna vanliga sysselsättningar, alltså åka in till stan och leka med en viss person. Problemet inträffade mitt i natten. Klåda. Vansinnig klåda. Jag fick inte klia, det skulle bli värre då. Det var som att hela kroppen var fylld av nystickna myggbett som gör så att händerna ber om att få klia så at smärtan försvinner. Jag var tvungen att inte låta dem. Det förärgade klådan. Den blev värre. Efter en natt med illasinnade plåggoandar som bara vill förgöra en så inträffade det värsta. De tusentals små röda prickarna och hela kroppen som var svullen. Vad skulle jag göra? Hela jag var en röd, kliande arg atombomb som skulle kunna sprängas när som helst. Jag bestämde mig för att åka på akuten. Det visade sig vara ett oklokt val eftersom de inte hade tid med mig utan hänvisade mig till min lokala vårdcentral. Ja, eftersom jag hade varit där varje dag föregående vecka så visste jag vad som skulle inträffa. Inte ett jävla piss skule hända. De skulle säga samma sak som med körtelfebern: "Det finns inget botemedel, det är bara att rida ut i stormen och kämpa!". De hade visserligen glömt att lägga till: "Kämpa för sitt liv" men det kanske inte behövdes. Samma sak hände som sagt. Fick vänta ut klådan. Det visade sig att 5% av alla som får körtelfeber kan få klåda också. 7 sömnlösa nätter i agoni väntade. Vissa gånger kunde jag ligga på golvet och skrika av smärta och hjälplöshet. Jag kunde inte sova. Det kliande för mycket. Kunde inte vara vaken. Det kliade för mycket. Dagarna gick och det blev inte bättre. Samma jävla klåda. Som om 1000 nålar sticker en i ryggen och om man tillslut skulle bestämma sig för att klia skulle man bestraffas Hårt. Det skulle kännas som om 100 knivar sakta skar dig över ryggen. Sakta så sakta att man inser att du är fånge i din kropp. Efter en vecka gav det med sig. Utpumpad kunde jag tillslut njuta av en natts härliga sömn utan våndor.

Fast just nu så kommer det förhoppningsvis inte bli så illa. Jag håller bara på att få ögoninfammation, EXAKT en vecka efter jag blev förkyld. Ja, bra timing innan Buller. Verkligen. Hoppas bara att det försvinner.

Andra dagen i Örebro. Idag ska jag och Micke bege oss ut på stan och skratta åt Örebros emobefolkning. Björn tyckte att jag lika gärna skulle ställa mig framför spegeln och skratta åt mig själv så skule jag slippa promenaden. Den lustigkurren. Måste ha en tandborste, samt chips. Känner för att få en större mage, min har krympt oroväckande den senaste tiden.
Säkert aids.

Like a voice in an empty house

Nej, jag har inte tänkt att jag ska missbruka min blogg faktiskt.
Ville bara tillägga att min förkylning inte vill ge sig och att jag har ungefär en vecka på mig att ta mig till Buller. Det verkar nästan omöjligt och jag vet verkligen inte hur jag ska klara av det.
Fixade nästan så att jag kunde åka lastbil till Sthlm och sen lifta till Örebro för att hälsa på Micke, men det sket sig. Som allt annat.
Jag tänker inte lifta med tanke på mitt nya smeknamn, Våldtäkt.
Alltför riskabelt och det sista jag vill göra är att guppa på någon 50-årig gräsänklings knä. Jag har hållit mig i skinnet tillräckligt länge för att inse att även om jag får gratis lift, så tänker jag inte sälja min kropp.
Var kommer min nyfunna moral ifrån egentligen? Har jag kanske börjat odla fram lite självrespekt tillslut?
Det skulle vara både bra och dåligt. Skulle förmodligen få ångest efter samlag med någon som jag ändå tycker om.
Mer ångest behöver jag då inte kan jag säga.
Tillbaka till förkylningen. Eftersom jag inte orkar ligga hemma hur sjuk jag är är så envisas jag nu med att sitta ute i t-shirt för att umgås med mina vänner via internet. Internet gör en sjuk, det visste vi redan.
Jag har legat och snytit mig hela natten, samt kollat på film tills jag insåg att klockan var 8 på morgonen och att jag kunde sova då. Huvudvärken och febern har börjat lugna sig, men krannäsan fortsätter att hålla igång.

Förövrigt så hände en rätt så kul grej inatt.
Geronimo skickade ett sms till mig om att han inte ville träffa mig mer för att han blivit tillsammans med Josefin igen. Jaha? Sen när har jag velat ha något mer än vänskapliga saker med honom att göra? Visserligen så var han ju min reserv om jag någon gång skulle få tråkigt och ingen annan ville hångla med mig i fyllan, men det var ju som allt.
Sen kläcker han ur sig att jag är kär i honom. Jag tror faktiskt att jag skrattade så att morsan vaknade både en och två gånger. Vad är det för jävla anklagelse? Jag, kär? Usch då, den dagen jag blir kär i någon som honom får någon skjuta mig eftersom jag sjunkit så sjugt lågt då.
Jag skulle bara skämmas över honom. Idiot.
Förövrigt finner jag det roligt att han låter sin flickvän bossa över honom. Borde nog få priset "Årets Toffelhjälte."
Jag blev faktiskt riktigt munter och på gott humör när jag insåg hur kul det var att kalla någon för patetisk. Ska nog börja med det mer. Bra för självkänslan har jag hört.

It was cruel and it came all too natural

Jag är glad över mitt val. Att åka till trästock.
Det visade sig vara det bästa jag kunde göra för mig själv. Och jag höll mig verkligen i skinnet, och det var helt klart värt det. Det känns som om jag gjort mig själv en stor tjänst.
Just nu är jag bitter eftersom jag vet att vänskap som man finner på festivaler för det mesta bara håller på just den festivalen. Sad but true.
Jag har faktiskt varit produktiv på andra sätt. Jag kanske har fixat så jag får gratis inträde samt resa till Augustibuller. Tyvärr så är det hela inte så säkert. Annars kommer jag att fixa det på andra sätt. Det skulle bli underbart eftersom jag då skulle få träffa min nyfunna bekantskap André i verkligeheten, samt se hemmabandet Auktion. Skulle vara skönt att stödja dem, samt känna sig stolt över att man sovit i samma tält som sångaren utan att vilja göra något sexuellt med honom. Jag tror att jag har förändrats faktiskt på den fronten!
Förresten så blev det krig på Trästock. Med glidmedel. Det måste vara det bästa krigsvapnet som finns. Det har alla bra egenskaper som ett vapen behöver: kladdigt, irriterande, äckligt och såklart väldigt kul att applicera. Hur man kan använda vapnet får man räkna ut själv. En bra grej är ju att alla kommer vara så pass kletiga om händerna att de aldrig kommer att få upp vapnet från ryggen, än mindre hitta av avtryckaren. Gud, man skulle ju kunna filmna alla krig och lägga ut dem på Youtube isåfall. Varför har Youtube aldrig tänkt på det? Med tanke på hur pass stor makt Youtube har över världen så skulle det inte vara så svårt för dem att avskaffa alla vapen. Jävla USA. Åter till kriget.Allt som behöver nämnas är: Jag vann.

Förresten, måste ju berätta om något dåligt också. Jag förstör allt för mig själv. Just nu är läget så att jag inte vill ha känslor för >någon< men det får jag ändå. Just nu så finns det en som jag har känslor för + 2 till som har börjat smyga sig in i min stängda mur. Jag vill inte ha kärlek och jag vill då fan inte ha komplimanger.
Fick höra på Trästock att jag var den snyggaste tjej han någonsin sett och att han hade velat säga det enda sedan han sett mig för första gången. Sen tillade han även att han inte raggade på mig. Då skrattade jag för att det var så patetiskt. Sen blev jag sur eftersom alla komplimanger bli till nedvärderingar i mitt huvud.

Och sen Limewire. Det enda jag kan använda, förstår mig inte på DC.
Men problemet är att jag lyssnar på relativt okänd musik så inte fan går det att ladda ner, om låten ens finns. Så jag kan ju bara bli bitter.

Förresten så har jag fått en hemsk förkylning. Jag brukar klara mig undan sådant, jag är för stark för att känna av sjukdomar av den enklare sorten. Nu har jag fått samma som resten av alla som jag umgicks med på Trästock. Jag låter som en 13-årig kille i puberteten samt att jag har samma sorts huvudvärk som man skulle få på en avtändning på tramadol. Allting snurrar och min näsa är en kran fylld med snor. Och glöm då inte alla 25 000 myggbett som jag har fått av att sitta ute med datorn i det fria och blogga. Helvetesbloggen. Du ger mig klåda. Olidlig klåda.

Save the blood of the cross

Dagens irritationsmoment: Saft.
När ska de sluta komma på nya "finurliga" smaker?
"Mandarin och hallon!!!!!!!! Ny smak som alla kan tycka om! Dyker upp på en picnic nära dig inom kort!"
Och när kommer falafel i vätskeform då? Det är bara en tidsfråga innan all föda kommer drickas.
"Ravioli, nu som saft. Fettfri och har samma fina konsistens som vatten."
Då blir alla nöjda. De kan "äta" hur mycket de vill eftersom någon kommmer att bestämma att det är smart att bara smaksätta vatten så det blir fettfritt och eftersom man går ner i vikt så säljer det som smör i solsken.
Vars är världen påväg?
Kanske beror mitt humör på hur jag vaknade imorse.
Leo som hade glömt sin mobil i Skell behövde använda min så att hans bästa vän kunde väcka honom när polaren skulle hoppa falllskärm och Leo skulle med som "moraliskt" stöd. Rättare sagt skrämma skiten ur honom. Men jag somnade 6 på morgonen efter att jag stängt in mig på toaletten för att inte väcka någon sovande 25-åring så jag kunde tala med Marina. Samtalet minns jag inte så mycket av tyvärr.
I alla fall så somnade jag efter att jag sett på X -Files. Vaknade av att telefonen ringde, nu skulle jag få veta om jag skulle behöva åka hem, eller om Leo inte skulle åka så jag kunde få sova vidare. Jag fick sova vidare! Somnade om, men eftersom jag vaknat så sög allt. Hade 4 cigg. Ville inte hem eftersom det är stor dödsrisk där. Så jag stannade kvar ändå, eftersom jag gillar att umgås med Leo, trots att han är tyst som en mus. Han spelade lite skejtspel och vi såg på lite mer X -Files. Mycket bra att vakna till. Sen så kom jag ju på att jag inte hade med mig min medicin. Huvudvärken slog ner som ett stenblock i huvudet på mig. Så då var det bara att åka hem. Då såg jag Saft-reklamen, och tack vare den skrämde jag slag på min hund, spillde ut oboy över hela köket och grät floder över att jag var arg.
Jag tog min medicin, sen var allt bra igen. Förutom det faktum att jag sov till 21-00.

"Inga bekymmmer, bara päls." //Kristian Anttila.

4 Dagar tills Trästock. Vad ska jag ha på mig? Vad ska jag äta? Hur mycket ska jag äta?
Jag ahr i alla fall bestämt mig för att hålla mig i skinnet. Engångsligg intresserar mig verkligen inte längre. Har insett att man inte får ut något av det, nu när man tydligen har blivit "23".
Tror jag ska satsa på 23. Ålder hatar jag eftersom det bara är ett sätt att göra det lättare att diskriminera folk.
Så ja, jag kör på 23.

Filmkväll med Geronimo nu tydligen. Kommer nog att bli mysigt. Har ju haft en riktigt pissig kväll.

6 Stygn och ifråntagen Frid

Om allt hade gått som jag önskat hade jag inte varit så ångerfull.
Bara tanken på frid fick mig att inte kämpa emot. Bara sakta känna sig själv förtvina till något som är outforskat. Tyvärr så hörde jag inte själv mina förtvivlade rop på räddning från det okända. Natten slutade med droger från herr doktorn för att de skulle vara säkra på att de inte skulle se mig på akuten något mer den natten.

Besöksförbudet gnager på mitt sinne även det. Min faders sambo har ju gått ut med hårda ord nu och sagt att jag och min syster ej för träffa våran fader i hans hem eller i hans/hans sambos stuga eftersom vi tydligen stjäl. Det värsta är att hon har en psykisk åkomma som hon inte förstår att hon har + att hon inte har några konkreta bevis för att vi har stulit någonting. Sen så kan hon inte heller bara utfärda ett besöksförbud utan att ha ett domstolsbeslut. Denna vridna tankegång bevisar ju i alla fall min åsikt, hon lider av en psykisk åkomma. Det som gnager värst är att min fader är en sådan toffel att han går med på detta. Kanske dags för en repris på "Hata män dagen"? Förra blev ju en succe.

Nu ska jag ta upp lögner. Lögner är för det mesta inte bra alls, men det finns bättre och sämre sorts lögner.
Vita lögner är okej om moder frågar: "Har du gått ut med hunden?"
Du ligger och ser på "Will&Grace" som ingår i ditt dagliga tv-schema och eftersom du inte vill missa en sekund av deras inseminering som ska göra Grace gravid utan att de ska behöva idka samlag så svarar man: "Ja, det gjorde jag för en kvart sedan."
Hade min moder tänkt på att det var "Tredje klotet från solen" för en kvart sedan hade hon inte trott på mig. Trodde på mig, det gjorde hon minsann! = Bra lögn
Dåliga lögner är lögner som man intalar sig själ.
Exempel: "Jag ser inte alls konstig ut med enbart svarta kläder idag när det är sol ute, det är bara bekvämt."
"En till öl skadar väl ingen."
"Ingen märker om jag försvinner ett tag."
= Dåliga lögner
Den sämsta lögnen jag åller på med nu är att jag förnekar att jag kan bli kär. Jag har bara vant mig vid att inte behöva ha känslor för någon. Nu ska jag inte bli sentimental. Fast jag tror att jag ska sluta ljuga för mig själv.