Like a voice in an empty house

Nej, jag har inte tänkt att jag ska missbruka min blogg faktiskt.
Ville bara tillägga att min förkylning inte vill ge sig och att jag har ungefär en vecka på mig att ta mig till Buller. Det verkar nästan omöjligt och jag vet verkligen inte hur jag ska klara av det.
Fixade nästan så att jag kunde åka lastbil till Sthlm och sen lifta till Örebro för att hälsa på Micke, men det sket sig. Som allt annat.
Jag tänker inte lifta med tanke på mitt nya smeknamn, Våldtäkt.
Alltför riskabelt och det sista jag vill göra är att guppa på någon 50-årig gräsänklings knä. Jag har hållit mig i skinnet tillräckligt länge för att inse att även om jag får gratis lift, så tänker jag inte sälja min kropp.
Var kommer min nyfunna moral ifrån egentligen? Har jag kanske börjat odla fram lite självrespekt tillslut?
Det skulle vara både bra och dåligt. Skulle förmodligen få ångest efter samlag med någon som jag ändå tycker om.
Mer ångest behöver jag då inte kan jag säga.
Tillbaka till förkylningen. Eftersom jag inte orkar ligga hemma hur sjuk jag är är så envisas jag nu med att sitta ute i t-shirt för att umgås med mina vänner via internet. Internet gör en sjuk, det visste vi redan.
Jag har legat och snytit mig hela natten, samt kollat på film tills jag insåg att klockan var 8 på morgonen och att jag kunde sova då. Huvudvärken och febern har börjat lugna sig, men krannäsan fortsätter att hålla igång.

Förövrigt så hände en rätt så kul grej inatt.
Geronimo skickade ett sms till mig om att han inte ville träffa mig mer för att han blivit tillsammans med Josefin igen. Jaha? Sen när har jag velat ha något mer än vänskapliga saker med honom att göra? Visserligen så var han ju min reserv om jag någon gång skulle få tråkigt och ingen annan ville hångla med mig i fyllan, men det var ju som allt.
Sen kläcker han ur sig att jag är kär i honom. Jag tror faktiskt att jag skrattade så att morsan vaknade både en och två gånger. Vad är det för jävla anklagelse? Jag, kär? Usch då, den dagen jag blir kär i någon som honom får någon skjuta mig eftersom jag sjunkit så sjugt lågt då.
Jag skulle bara skämmas över honom. Idiot.
Förövrigt finner jag det roligt att han låter sin flickvän bossa över honom. Borde nog få priset "Årets Toffelhjälte."
Jag blev faktiskt riktigt munter och på gott humör när jag insåg hur kul det var att kalla någon för patetisk. Ska nog börja med det mer. Bra för självkänslan har jag hört.