Varför varför varför har just jag turen att få en ännu värre förkylning så fort den håller på att ge med sig? Samma sak var det med körtelfebern. Feber, halsont och allmänt helvete i en vecka. Funderade vid flera tilfällen om det var värt att leva då jag var sjuk den gången. Jag överlevde. En vecka gick och allting började fungera normalt. Livet lekte och jag kunde äntligen återgå till mna vanliga sysselsättningar, alltså åka in till stan och leka med en viss person. Problemet inträffade mitt i natten. Klåda. Vansinnig klåda. Jag fick inte klia, det skulle bli värre då. Det var som att hela kroppen var fylld av nystickna myggbett som gör så att händerna ber om att få klia så at smärtan försvinner. Jag var tvungen att inte låta dem. Det förärgade klådan. Den blev värre. Efter en natt med illasinnade plåggoandar som bara vill förgöra en så inträffade det värsta. De tusentals små röda prickarna och hela kroppen som var svullen. Vad skulle jag göra? Hela jag var en röd, kliande arg atombomb som skulle kunna sprängas när som helst. Jag bestämde mig för att åka på akuten. Det visade sig vara ett oklokt val eftersom de inte hade tid med mig utan hänvisade mig till min lokala vårdcentral. Ja, eftersom jag hade varit där varje dag föregående vecka så visste jag vad som skulle inträffa. Inte ett jävla piss skule hända. De skulle säga samma sak som med körtelfebern: "Det finns inget botemedel, det är bara att rida ut i stormen och kämpa!". De hade visserligen glömt att lägga till: "Kämpa för sitt liv" men det kanske inte behövdes. Samma sak hände som sagt. Fick vänta ut klådan. Det visade sig att 5% av alla som får körtelfeber kan få klåda också. 7 sömnlösa nätter i agoni väntade. Vissa gånger kunde jag ligga på golvet och skrika av smärta och hjälplöshet. Jag kunde inte sova. Det kliande för mycket. Kunde inte vara vaken. Det kliade för mycket. Dagarna gick och det blev inte bättre. Samma jävla klåda. Som om 1000 nålar sticker en i ryggen och om man tillslut skulle bestämma sig för att klia skulle man bestraffas Hårt. Det skulle kännas som om 100 knivar sakta skar dig över ryggen. Sakta så sakta att man inser att du är fånge i din kropp. Efter en vecka gav det med sig. Utpumpad kunde jag tillslut njuta av en natts härliga sömn utan våndor.
Fast just nu så kommer det förhoppningsvis inte bli så illa. Jag håller bara på att få ögoninfammation, EXAKT en vecka efter jag blev förkyld. Ja, bra timing innan Buller. Verkligen. Hoppas bara att det försvinner.
Andra dagen i Örebro. Idag ska jag och Micke bege oss ut på stan och skratta åt Örebros emobefolkning. Björn tyckte att jag lika gärna skulle ställa mig framför spegeln och skratta åt mig själv så skule jag slippa promenaden. Den lustigkurren. Måste ha en tandborste, samt chips. Känner för att få en större mage, min har krympt oroväckande den senaste tiden.
Säkert aids.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar