Inte vad jag behövde idag.
Jag vet fortfarande inte vad jag ska svara.
Beslutet hänger över mig och gud, jag orkar inte.
Jag är en uptagen kvinna, festivalen är om knappt två veckor, skolan måste jag gå i, bandet måste jag repa med osv.
Hur ska jag då kunna besluta mig hurvida jag tänker ha det eller inte ha det.
Just nu vill jag bara äta kakan, samt ha den kvar.
Det skulle vara trevligt på det viset, men kakan är hursomhelst borta.
Bra? Dåligt? Relativt.
Kakan ger mig ju saker som ångest, oro, panik och andra trevligheter.
Utan kakan vad är jag då? Ett tomt skal som hoppas på att det finns en lösning som kan göra så att man kan äta kakan men ändå ha den kvar.
Åh, jag vill tillbaka till kaklandet. Allting var så enkelt då.
Vissa gånger så försvinner kakor spårlöst, eller så ger de sig bara av, lämnar en lapp i kakburken som det står skrivet på "Ajöss, orkade inte ta det här med dig personligen, blir ju lite jobbigt när du ska gråta och hålla på så det här var enklare, ha ett bra liv. Vi ses aldrig igen!"
Så står man där, ensam utan sin kaka. Man dricker sitt vin till maten, och slutar tänka på kakan.
Man hittar en kladdkaka som man börjar umgås med.
Man gör inte så mycket, man degar mest (hehe).
Sen en dag så hittar man en ny lapp från kakan.
Kakan vill börja träffas igen.
Kladdkakan då? Ska kladdkakan bli ensam istället?
Gosh, det märks att jag har jobbat för mycket då jag börjar jämföra mitt problem med sötsaker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar