tag:blogger.com,1999:blog-28338987774988428772024-02-19T16:39:29.521+01:00Ung, arg och fabulösTankar och känslor från en flicka som vet för mycket och för lite om livet på samma gång.Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.comBlogger118125tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-38347144731208595462011-04-06T00:33:00.002+02:002011-04-06T00:43:50.378+02:00Norrland osvFlydde hit igår, för jag fick sparken förra veckan. Då kändes det som att bra beslut. Komma hem en vecka och sen ta tag i allt senare. Det låter rätt mysigt men glömmer alltid hur pass många känslor och tankar Umeå drar upp till ytan igen. Här har jag tid att tänka, för det händer inget på nätterna än. Och jag är nykter, då blir det så. Tankar.<br />Har jag verkligen blivit så tråkig? Drar upp något personligt, som förmodligen låter som gnäll, men känns viktigt.<br />Har jag verkligen blivit så tråkig? Det är en viktig fråga. För att för några år sedan hade jag folk att prata med. Om mina tankar, känslor och händelser. Jag har ingen att prata med längre. Inte på riktigt. Så fort jag tar upp något som är det minsta personligt eller negativt så byts det ämne eller blir tyst. Förut så kunde man sitta hela nätterna, snacka tankar och skit, från bådas håll men nu, när jag är 19, så händer det bara inte. Är det för att jag blivit tråkig? Att mina tankegångar inte är speciella längre? Har ingen jävla aning, har ju lagt det där med tänkandet på hyllan ett bra tag nu. Har inte behövt det, folk har gillat mig ändå och jag tror att jag befunnit mig i en period då jag inte kände att jag hade ett behov av djupa samtal som sträcker sig till soluppgången. Det gör jag nu.<br />Fan vad fånig jag känner mig. Måste bara skriva av mig.<br />Ja jag är besviken, på vissa som ser det som en självklarhet att jag ska finnas för dem då något dåligt hänt eller de behöver ventilera. Har jag inget emot, gillar att kunna hjälpa, men fan, då får ju personerna ge tillbaka sen när jag behöver ventilera.<br /><br />Känns lite tungt just nu, det gör det. Saknar en hel del människor också. Tiden bara flyger iväg. Aja, gnälligt inlägg men det behövde komma ut.Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-68029270334654630162011-01-30T05:18:00.003+01:002011-01-30T05:30:47.101+01:00Helvete satan!Och det är först nu jag vågar lyssna på bring me the horizon igen, för det kommer aldrig att vara lika bra som det var när jag såg dem live. Alltså. Helvete. Kan som inte med ord förklara storheten eller hur bra jag mådde då. Stod jävligt långt fram, det var varmt och jag kunde knappt andas. Ibland skymtade jag Olivers ansikte om jag stod på tå och om jag lyckades finna en lucka mellan alla huvuden som var framför mig. Då rodnade jag nog som en liten tjej. Rös när de spelade chelsea smile för helvete, det är en av mina favoritlåtar och alla skrek verkligen ut texten. Det var magiskt. Visst, det var lite freaky under alligator blood då alla skrek "Put a gun to my head head head", liksom var det det vi alla ville eller va? Och ja, jag drog av mig linnet. Det var för varmt. Då började alla hata mig för hud är ju så jävla äckligt! Sen så crowdsurfade jag även! Folk skulle upp på scen och det var därför jag stod längst fram, eller i alla fall en av anledningarna till det. Folk börjar röra sig framåt och jag inser ju att det fan inte kommer att gå. Då petar snubben som står bakom mig på mig och frågar om jag vill upp. En lätt lyrisk Vanessa svarar då ja och en sekund senare glider jag över folk och rumpar folk i ansiktet (det tyckte jag däremot var lite jobbigt eh). Såg bara två andra som surfade. Dåliga odds för att klara sig. Scenen kommer närmare och när jag är längst fram nästan och borde försöka komma på ett sätt att skutta fram över räcket till scenen så ser jag vaktjäveln. Han tar bara tag i mitt ben och i mitt huvud låter det "KLOINK!" Så då hamnar jag på golvet, med en arg vakt. Han leder mig därifrån och i efterhand så borde jag ju fan bara sprungit tillbaka in i vimlet och gjort ett nytt försök så kanske vakten hade fattat att hey, den här bruden är awesome, hon förtjänar detta! Gick till Alex istället, var helt uttorkad och full, lite besviken och uppspelt på samma gång. Vi går och dricker vatten sen får jag nog, vi går ut till bilen och jag spyr lite haha. Så går det om man inte käkar, dricker öl och står längst fram på bmth!<br />Spelningen ägde iaf, jag och Alex hånglade som fan till Architects och jag fick träffa Alex jobbarkompis Stefan som bara sprang fram till Alex helt random och försökte lyfta upp honom, men Alex lyfte upp Stefan istället. För Alex är stark! Sen hamnade vi på en mysig efterfest hemma hos Tobi, jag låg på en stor kudde på golvet och drack öl ur en slev, sen tog alla av sig byxorna för det är fetare att festa utan byxor.<br /><br />Ps, sångaren i Adept sa att Alex luktade kiss, beefen fortsätter :DVanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-88034353232840828972011-01-24T01:37:00.002+01:002011-01-24T01:49:00.929+01:00Får akta mig nuKämpar emot impulser för jag vet att det kommer bara göra allt värre. Kommer att trivas med det till en början, den där illusionen av den plågade konstnären jag försvann i flera gånger i min tidigare ungdom. Då allt var poetiskt, tragik var något positivt som gav livet mer spänning. Det var rätt vackert när jag tänker efter, det där destruktiva levernet. Och det var därför jag gång på gång föll tillbaka i det. Har mått bra i princip ett år nu, men det är ju inte så mycket mer än så, man mår bra och är nöjd. Var finns spänningen och poesin? Kan inte skriva när jag mår bra, för som sagt, man mår ju bara bra, det är inte mer än så. Vilka mästerverk kan man få ut av det?<br />Då jag läser i mitt skrivblock, 38427389462389 ord från 2008-2009. Bara en halv sida skriven 2010, då allt ter sig att sluta lyckligt? Ska jag verkligen nöja mig med det? Att få ett happily ever after vid den ringa åldern av 19? Och jag hatar mig själv lite för att jag tänker såhär, känns elakt mot Alex och alla de som glatts sig åt att ja, det slutade lyckligt för henne tillslut. Jag vill inte att det ska vara slut än. Jag vill så mycket mer, men hur mycket har man att sträva emot då man är nöjd? Var finns drivkraften? Och varför kan jag inte glömma?<br />Har ändå bevisat för mig själv att jag kan må bra, ha ett fungerande vardagsliv och ett sunt förhållande. Var inte det något jag knappt ens vågade drömma om?<br />Den där eviga strävan mot att ha det man inte kan få. Ett jävla hamsterhjul.Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-15876590022952118052011-01-23T02:00:00.002+01:002011-01-23T02:05:31.281+01:00Det är ju faktiskt inte mig det är fel påDet är faktiskt inte det. Det är de där andra som det är fel på. Och ibland så är det meningen att det ska vara jag som fixar det, och inte förvänta mig något tillbaka. Det funkade ju kanske när jag var 14, men nu är jag 19 och ja, det handlar om att ge och ta bitches. Blir så jävla less på folk som tar mig för givet.<br /><br />Och blir less på Stockholm. För egentligen känner sig nog människorna här sig som en liten sketen myra i en myrstack, och eftersom de inte orkar komma på något sätt att sticka ut så är de otrevliga istället, försöker skapa en illusion om att ja, kanske så är man liiite liiiite bättre än alla andra om man beter sig som en jävla cunt. Åhh, gå i terapi istället era jävla fittmongon.<br /><br />Älskar att svära i min blogg. Det är så jävla skönt. Kan stockholmare börja vara otrevliga i sina bloggar istället? Oh wait, det ÄR de redan. Gosh.<br /><br />Är fortfarande brunstig, jag kanske bara behöver ligga ett par gånger så kanske det går över, vad fan vet jag.Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-91009203852242948982011-01-14T18:28:00.003+01:002011-01-14T18:41:12.066+01:00Jag är ju tydligen jungfru nu osvHar inget att göra ikväll tror jag. Funderar på att gå till affären, köpa lite gött godis, lite öl och och lite läsk. Vardagslyx. Först är det dock något jag stört mig på ett tag.<br /><br />Det där med att man tar en sk paus från internet. Visst, man kan behöva det ibland, det förstår jag men förstår mig inte på hela martyrgrejen. Om man ska ta en paus från internet, måste man verkligen skriva på varenda community man hänger på att "Åh, jag tar en paus från det här, måste få tid för mig själv, vi ser när jag kommer tillbaka igen". Liksom, jaha? Någon kommer uppdatera sin facebook på någon dag, inte lägga upp bilder på bilddagboken eller lägga upp något i sin blogg? Allvarligt, tar man en break så tror jag inte direkt att folk bryr sig så jättemycket. Det blir ju bara en dramagrej om man skriver ut det överallt. Speciellt då man skriver ett blogginlägg om varför man inte kommer att befinna sig på the internetz ett par dagar, eller timmar, fan folk verkar ju skita i att ta breaks direkt efter de sagt att de ska göra det. Vill bara säga att detta inlägg <span style="font-weight: bold;">inte riktar sig mot någon</span>, finner bara detta fenomen intressant, och lite irriterande. Jag ska nog testa att ta en break, se om jag har 1000 oroliga inlägg på FB som lyder "VANESSA!! Du skrev ingen uppdatering igår efter jobbet, gick det bra???? Har du blivit överkörd av en truck??? ÄRU DÖD LR?!?!?!?!". Näe, jag tror fan inte det.<br /><br />Sen har jag tydligen blivit jungfru också. Varit rätt nöjd över att vara våg i hela mitt liv men det är tydligen fel, och det jag har märkt är att vara vågar som blivit jungfruar har blivit upprörda av detta. Lite jobbigt att gå från det stjärntecknet som är kända för att få nuppa till att bli en jävla virgin 4 life. <span class="messageBody"><a href="http://www.msnbc.msn.com/id/41047777" rel="nofollow" target="_blank"><span>http://www.msnbc.msn.com/id/41</span><wbr>047777 </a><br />Ba å läs. Det var allt för mig.<br /></span>Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-57078141073378232172011-01-04T01:34:00.002+01:002011-01-04T01:38:55.134+01:00Jävla brudarHar fått höra i flera år nu att jag borde skriva en bok, för att jag valt att göra saker annorlunda och kan skriva bra. Har varit jättepeppad på att skriva en dessutom men vaffan, alla jävla självdestruktiva brudar skriver ju en bokjävel! Säger inte att det är dåligt, säkert skitbra för en osv, men jag vill gå min egna väg ännu en gång. Så det blir fan ingen bokjävel, än, och isåfall om jag ska skriva en om mitt liv, får jag väl bara förbise det där med ja juste du mådde skit i en väldans massa år och gick i genom saker som ändå skulle vara kul att läsa för att sen bara skriva i slutet "haha jag mådde dåligt när jag var ung, det kunde du inte gissa dig till va?!?!?!?".<br />Aja, Umeå på torsdag, var peppad på att åka men blev påmind om all drama som finns där så vet inte om jag känner mig lika peppad.<br />Är nöjd med mitt dramafria liv.Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-74806963935806225822010-12-28T09:45:00.002+01:002010-12-28T09:52:52.704+01:00Vad är det med mig och tisdagar?Ännu en dålig dag, den förra var ju för exakt en vecka sen. Vet inte ens vad felet är heller! Mitt liv funkar ju jättebra just nu, jobbet funkar, snart awesome kollektiv, ska hem ett par dagar nästa vecka, åka bort lite igen i slutet av januari, se BMTH i januari, har en jättefin pojkvän, är nöjd med mig själv osv osv men ändå så sitter jag bara och hyperventilerar och mår som en cunt idag igen.<br />Försöker ta reda på problemet som fan, mår jag dåligt för att jag sovit lite? Mår jag sämre om jag går till jobbet eller inte? Om jag väl går till jobbet, vad ska jag göra om jag börjar må sämre?<br />Skulle jag börja må sämre när jag jobbar så skulle jag inte våga säga "hej, jag mår verkligen jättejättedåligt, jag måste hem, nej jag är inte sjuk, det är bara psykiskt, ja alltså det kan vara värre än förkylningar faktiskt." för det skulle bara späda på ångesten ännu mer. Vill som inte att folk jag jobbar med ska veta att jag mår skit egentligen, för jag känner att visst, det är ett problem jag har men inget alla behöver veta, jag kan ju för det mesta funka ändå.<br />Tror inte det är sömnen heller, har sovit mindre och ändå kunnat funka normalt. Har ätit bra nu också så har inte någon brist på något tror jag. Och jag vill verkligen jobba, så jag har inte ångest över att jag jobbar heller. Åh, jag vill som bara veta vad fan det är jag mår dåligt över.<br />När man vet problemet kan man hitta en lösning.Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-15378750066774642052010-12-21T18:14:00.003+01:002010-12-21T18:22:41.092+01:00Det där med dåliga dagarÄven fastän jag mår bra 90% av dagarna har jag svårt att acceptera de där dåliga dagarna, att jag faktiskt måste acceptera att ja, ibland mår jag inte bra och fungerar, då måste jag ta en paus. En sådan dag har jag nu, och har inte lyckats acceptera detta. Därför är jag hemma från jobbet och kan inte ens ta en paus för jag får bara mer ångest av att inte vara på jobbet, men jag vet själv att skulle jag vara där nu så skulle jag förmodligen bara försöka hitta någon toalett så jag har någonstans att gråta, för ja jag gör sånt. Får ännu mer ångest av att veta att jag var sjuk (fysiskt) hela förra veckan och nu idag missade jag en till dag pga måendet(psykiskt).<br />Tro inte att jag är vek, jag kan nuförtiden härda som fan när jag mår dåligt, tänka att det går över tillslut men nu var det fan näe det går inte. Vet inte vad jag ska säga till folk om de frågar imorgon om varför jag var borta. "Jag mådde skit." verkar inte vara en vettig anledning ännu fastän det är sanning. Just nu mår jag skit för att jag mår skit.<br />Kanske borde höra av mig till någon terapeut här nere, för dessa dagar, eller bara samtal för att jag ska kunna acceptera de dåliga dagarna och bli ännu bättre på att härda.<br />Det blir säkert bättre imorgon, behöver bara lite pepp från folk.<br /><br />Ps, hittade julmust, hade helt glömt att vi hade det hemma så det muntrade upp mig liteVanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-77814383445493291022010-12-20T23:00:00.002+01:002010-12-20T23:05:58.884+01:00Det där med julmatOkej, kom på en sak idag på jobbet. Det är nog så att en tjej inte blir kvinna när hon förlorar oskulden, utan när hon gör sin första julmiddag själv. Detta är vad jag står inför detta år, att skapa en vettig julmiddag.<br />Enda sen i mitten av november då jag fick veta att jag skulle jobba i december och därav inte kunde åka hem och fira jul som planerat har detta på något sätt hemsökt mig, det där med julmat. Är jag verkligen vuxen nog att fixa en fucking julskinka? Hur gör man ens köttbullar? Hur länge ska potatis koka? Jag har ingen jävla aning.<br />Visst, det finns internet, jag kan kolla upp det, men känns ändå som att kvinnorna i min familj borde ha lärt mig detta. Tror nog att de har försökt, men eftersom jag aldrig riktigt funnit matlagning intressant förrens nu så kan nog inte skylla på någon annan än mig själv.<br />Tror jag gör en alldeles för stor grej av detta, men det är väl egentligen bra?<br />Ska sätta mig ner imorgon kväll och fundera ut exakt vilka maträtter jag ska tillaga så jag kan förbereda mig mentalt inför det hela. Julskinka är fan ett jävla grisarsle. God natt.Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-49433382279256333372010-12-19T04:46:00.002+01:002010-12-19T05:19:31.057+01:00En liten updateJa då sitter man här, en kopp te och ja jag ska nog dygna. Så jag tar mig isäng i tid så jag tar mig upp till jobbet på måndag. För ja, jag har ju faktiskt ett sådant nu, hör och fucking häpna! Jobbar på ett lager nu (ja det är ett fysiskt jobb t.o.m!) hela december och det tycker jag är hur kul som helst! Har kanske de bästa arbetskamraterna i världen, och visst, jag bär sönder min rygg och går tills fötterna blöder på insidan men det är det värt. Kommer förhoppningsvis få jobb på Alex lager sen så jag slipper vara arbetslös om jag inte får förlängt här vilket jag tvivlar på, då jag varit sjuk i en vecka. Blir sällan sjuk men när jag väl blir det så blir det rejält.<br /><br />Jag och Alex har varit tillsammans i lite mer än ett halvår nu och det känns jättefint. Det längsta förhållandet någon av oss har haft! Vi har fortfarande ett väldigt öppet förhållande på det sättet att vi får ligga med andra och hångla, men inte dejta och skaffa kk's. Det funkar skitbra! Vi har båda i tidigare förhållanden varit otrogna och blivit bedragna men nu har vi faktiskt varit helt trogna under hela vårat förhållande. Tror att man förstör den där "spänningen" kring otroheten då det faktiskt är okej att ligga med andra och det är därför vi inte gör det. Eller så känner vi helt inte att vi behöver någon annan att lägra!<br /><br />Vi har lyckats få en fyra nu iaf, efter flera månaders lägenhetssökande. Vi har sagt länge att en lägenhet skulle vara den perfekta julklappen och det var precis det vi fick! Tack jultomten! Jag har nog varit snäll i år. Så just nu försöker vi hitta lämpliga roomies och tänker ut vad som behöver köpas och hur jag ska inreda osv, rätt roligt. Ska köpa en guldhamster, den kommer förmodligen få något tacky stripper name men det blir nog bra. Kommer även få en kattunge av mamma, det blir nog min favoritkatt Banarne, för han ser verkligen ut som en Banarne, inte den där fula Banarne, utan bara en Banarne. Kommer bli så galet skönt att ha ett litet mer eget place, och alla är fan välkomna att hälsa på. Vill verkligen att det ska bli ett ställe folk bara kan dra till om de känner att de är lite less på sin vardag och vill spexa till det för en helg eller så.<br />Lite läskigt känns det ju, allt blir så verkligt men det kan jag nog fan leva med!<br /><br />Har inte varit hemma i Umeå sen i oktober, det känns jobbigt men jag antar att jag har börjat vänja mig vid mitt "nya" liv. Saknar alla vänner och familjen men på något sätt så känns det inte som att jag varit borta alls då jag har 1. ett väldigt bra minne 2. väldigt bra minnen sen 2006, vilket gör så att det känns mest som att jag lever ett annat liv för tillfället men mitt liv hemma har stannat av. När jag kommer hem i januari kommer jag nog tyvärr att märka att livet i Umeå inte har stannat av bara för att det känns så. Folk kommer säkert umgås med folk vi sagt att vi aldrig ska umgås med, sen kommer jag tycka att det är askonstigt fastän det är helt naturligt där. Detta var bara ett exempel, det är garanterat en massa andra saker som kommer mind fucka mig också.<br /><br />ah well, detta var en update i alla fall, ska nog försöka skriva lite oftare så folk faktiskt vet vad jag håller på med. Eller så kan ju folk ringa heheVanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-19876404184484246222010-09-11T18:45:00.004+02:002010-09-11T18:52:13.659+02:00åaspdjopasJag vet inte just nu. Det är fint här, jag ska iväg på en fest där jag står på gästlistan. Fri bar och jag ska nätverka arslet av mig. Bokade ett band på en spelning i torsdags så ja, mitt mål med att jag ska arra verkar jag kunna hålla i alla fall. Och ikväll blir det att försöka fixa kontakter.<br /><br />Allt är ju inte bra. Alex och jag söker lägenhet för fullt, det funkar inte alls för mig där jag bor nu.<br />Vissa stunder vill jag bara flytta hem. Det skulle vara enklast och skönast, men då ger jag upp!<br />Har ju allt jag velat ha nu, boende i Stockholm, snart jobb och arrplaner. Ska jag verkligen låta min boendesituation förstöra det för mig? Nej, jag ska härda, för allting löser sig tillslut!<br /><br />Kul att träffa nytt folk också, och att ha saker att se fram emot, hopp och drömmar. Det kommer gå bra. Även fast det är kul med nytt folk så saknar jag mina vänner, och familj. Ringer mamma nästan varje dag för att ge henne updates och bli peppad själv. Tur att jag har Alex iaf, som jag tyvärr inte får sova med så mycket som jag vill.<br />Kommer hem till Umeå första helgen i oktober. Stannar en vecka om jag inte fått jobb.<br />Om ett tag kommer nog positiva inlägg från min sida!<br />Folk får gärna ringa btw, fastän jag har kass mottagning.Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-60537569795914367722010-09-02T22:29:00.002+02:002010-09-02T22:33:38.018+02:00PusssssssssiswdawsfaNu har man flyttat och blivit 08a, fast norrlänning i hjärta och själ.<br />Det är fint här, och den uppblåsbara madrassen är mjuk när jag ligger på ett täcke, när jag senare har ett täcke på mig blir det mjukt överallt och det är kuddar här, som också är mjuka. Då brukar jag vakna till, röra huvudet någon decimeter och säga "mjukt". Sen somnar jag om. Det är mjukt överallt, tycker om det.<br />Satt ute med Lill imorse och rensade uppfarten från gräs (tog lite drygt två timmar) och situationen var otroligt humoristisk. Om man tänker tillbaka ett år. Då satt vi säkert och drack vin ur en dunk och lyssnade på musik. Nu rensade vi uppfarten till våran radhuslägenhet.<br />Ja, Vanessa Fucking Asplund är numera radhustjej. Jag bor i radhus, nu har jag kommit ut med det.<br />Ingen har dött här i alla fall! Inga gräl hittils heller, känns fint. Har inte haft orken att söka jobb denna vecka så det blir nästa veckas projekt, kanske fler som anställer nu till hösten.<br />Annars då? Kommer hem till Umeå då Foxy får kattungar!Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-28168551537282494942010-08-30T05:26:00.002+02:002010-08-30T05:33:18.479+02:00nuSitter här, med en björnmössa på huvudet, en filt över benen och en dator på knäna. Må låta festligt gott folk men det är det inte. Något gnager i mig. En känsla jag minns. Den där rädslan inför något nytt. Rädslan att allt ska bli fel. Ikväll flyttar jag. Om 12 timmar.<br />Det är morgon nu, men jag kan inte somna. Kan inte prata, mest bara stirra.<br />"Älskling, du vet att det blir bättre efter ett par dagar eller veckor."<br />Ja, vissa saker blir bra men det känns verkligen som att jag slits bort. De senaste dagarna har jag kommit ihåg allt så väl, kommit ihåg min ungdom som jag värdesätter så högt. På något sätt, fysiskt och psykiskt så smärtar det nu, det känns som att jag lämnar allt.<br />Vilket jag egentligen inte gör, kommer ju hem vissa helger. Blir ju ändå inte samma sak.<br />Ber om ursäkt i förhand, jag kommer inte att vara mig själv de närmaste två veckorna.<br />Är både glad och ledsen över flytten, saker löser sig om två veckor. Eller då jag kan somna igen.<br />Haft en fin helg iaf, som avslutades med en avskedsmiddag. Folk som sa att de skulle komma kom inte men de som var där i alla fall hade det trevligt, och jag med, och det är väl det som räknas?Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-81624281477108091822010-08-27T07:11:00.002+02:002010-08-27T07:20:00.101+02:00Det är bara det röda som ses utåtjag blir arg. När jag läser om politik och folk med politiska åsikter så är alla väldigt rödgröna. Vilket jag tycker är bra! Stå för det ni tycker! Men det jag blir sur över, är att de blåa ändå får majoriteten av rösterna. hur ofta hör vi någon säga att de ska rösta blått? Aldrig. Ändå enligt facebooks undersökning (haha kanske inte den mest tillförlitliga) så hade 17% röstat på SD, 24% på M. Och grattis, socialdemokraterna ni fick 18% hela en procent mer än SD! Vänstern och miljöpartiet fick varsin 10%are.<br />Då undrar jag, var finns alla blåa? Är de små osynliga människor som alltid drar sig undan då de hör ordet politik? Eftersom jag har växt upp i Umeå så är vänstern en självklarhet eftersom det skulle gynna mig, min familj och mina vänner mest. Och ja, förmodligen hela Sverige för den delen.<br />Tycker även att det är kul att högern alltid ska försöka locka ungdomar till sig med ämnet: Krogen!<br />Sist lovade de att krogen skulle få hållas öppet till 3 överallt, har för mig att de lockar med något liknande även detta val! I Umeå har krogen öppet till 2.<br />Jag brukar inte vara politisk, och det är jag inte nu heller, kände bara att fan, jag blir så jävla less. Och vet fortfarande inte vilket parti jag ska rösta på... Iaf inte moderaterna eller sverigedemokraterna. Mår illa nu.Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-85285188734615884492010-08-24T23:21:00.002+02:002010-08-24T23:21:36.315+02:00Tralala förlåt jag är grinig<div id="showContentText"> <span id="showContentTextHtml"> <div style="text-align: left;"><span style=";font-family:georgia,palatino;font-size:small;" >Nej men detta stör jag mig på. Folk som direkt får för sig att jag flyttar till Stockholm för Alex och min skull. Jag hade bestämt mig för att flytta och pratat med Lill ang lägenhet osv redan innan jag ens träffade Alex.</span><br /><span style=";font-family:georgia,palatino;font-size:small;" >Men eftersom jag är tjej så måste folk automatiskt tro att jag är en sådan sucker for love att jag tar mitt pick och pack, lämnar mitt allt bara för kärlekens skull.</span><br /><span style=";font-family:georgia,palatino;font-size:small;" >Så är inte fallet. Jag flyttar för att jag vill ge mitt liv en vettig chans, för att få ett jobb, för att kunna arrangera spelningar och festivaler i större skalor, för att hitta nya människor och sen är det ju ett jävla plus att min pojkvän och jag kommer att bo i samma stad.</span><br /><span style=";font-family:georgia,palatino;font-size:small;" >Folk flyttar faktiskt inte alltid för kärlek. Sen, ta inte åt er om ni trott att Alex var anledningen, men blir bara lite chockad av att verkligen alla tror att det bara är pga honom.</span></div> </span> </div>Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-70185236324886471062010-08-20T23:40:00.004+02:002010-08-20T23:50:48.045+02:00Att ni inte ens kan stå för vad ni görAtt ni inte ens ska stå för det ni gör, som tydligen är så hederligt, medans jag, som inte handlar så hederligt enligt er, vågar stå för det jag gör.<br /><br />Jag hade bråttom, bussen skulle gå om tio minuter. Jag sprang hem en bit. skulle hämta datorn först. slutar springa vid norrlandsoperan. Jag är rökare sen flera år tillbaka, så joggande är inte en av mina starka sidor. Jag går förbi dem, två tjejer och två killar. De har parkerat sin bil framför en parkbänk. En parkbänk med två glorior uppstickande från parkbänksryggen. För att de på något sätt kanske känner att de passar in där, som fyra helgon.<br />Jag känner igen killarna, de är gamla bekanta. Jag fortsätter gå. jag har bråttom, andas tungt och förbannar allt som har med rökning att göra.<br />"Kiiityliciouuuus"<br />Sa de nyss mitt artistnamn? Mitt alter-ego. Jag fortsätter gå. Jag har bråttom. 7 minuter kvar.<br />"Kiiiiityliciouuuus, hahaha"<br />Under två sekunder kommer tankarna, jag minns sist, då jag bara sänkte blicken och gick, jag har bråttom, har inte tid för att stå upp för mig själv den här gången. Vanessa, du har alltid tid att stå upp för dig själv. Jag har hunnit 50 meter ifrån dem. Jag börjar gå tillbaka mot dem. Jag går med starka steg, man hör dem, de ekar mellan husen. De hör mig, de vet att jag kommer. Steg av beslutsamhet.<br />De två tjejerna kollar upp mot mig, småfeta, sönderspacklade hästansikten. Blicken de ger mig är den vanliga fjortisblicken.<br />"Vad var det ni ville för något?"<br />De fortsätter att bara kolla på mig, som att de vill säga med sina ögon "Bitch, vi har inte sagt något" men de vet att det inte är lönt. Jag vet att det var ni. Det spelar ingen roll vilka blickar ni ger mig. Killarna kollar bara ner i marken. Som stenstatyer sitter de där, förstelnade av skam. Tjejerna säger inget.<br />"Jaha, okejdå, moget av er"<br />Jag vänder på klacken. Jag har bråttom. 6 minuter kvar.<br />Jag hann med bussen, för att på något sätt har man alltid tid att stå upp för sig själv.Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-53690151771792967692010-08-20T00:49:00.002+02:002010-08-20T00:56:09.472+02:00Jag vill verkligen flytta nuFår sånt pirr i magen då jag tänker på det nu. Ett äventyr. Och jag vill verkligen ha ett jobb. Vill kliva upp tidigt nu på sensommaren, köpa med mig varm choklad (då tror alla det är kaffe men jag mår inte bra av kaffe) gå till bussen, se lite cool ut och vänta på att den ska anlända. Sen åka buss, sitta och se lite viktig ut sen komma fram, börja gå mot jobbet, och ba mmmm hur gick detta till egentligen?<br />Kommer att sakna Umeå, men de flesta vet varför jag flyttar. För att ge mitt liv en vettig chans.<br />Vill ha ett jobb, sådana finns det alldeles för få här, vill arra spelningar, men finns för lite publik här, vill fortsätta med all annan skit men antingen är saker för långt bort eller så finner jag inte inspiration eller motivation här. Jag har inte kunnat skriva på riktigt på ett år snart. Har inte kunnat det alls sen jag började må bra i våras. Och jag saknar det, riktigt förbannat mycket! Så jag hoppas att jag hittar inspiration, i en ny stad med nya möjligheter. Att kunna skriva när man är nöjd med livet och ändå få till något bra. Berörande.<br /><br />Ska fortsätta städa inatt, imorgon har jag möte klockan 11 och sen ska jag hem till mor för att sätta in nytt löshår. Justja, jag kan sätta i löshår också, det vet inte alla.Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-86558477884835842532010-08-18T02:10:00.001+02:002010-08-18T02:13:55.498+02:00Same shoesJag gillar folk som ringer från okänt nummer och frågar "Are you kittylicious" med jävligt dålig engelsk accent och tjejer som skrattar i bakgrunden. Då lägger jag på. Svarar när personen ringer igen. Frågar vem fan det är. Får inget svar. Bara samma fråga igen.<br />Livade väl upp en fest, ska jag fortsätta känna "ni önskar bara att ni var jag, hade modet att göra vad fan ni vill och stå för det" eller?<br />Jag är lycklig, jag är faktiskt en riktigt lycklig människa, så pass lycklig att jag ibland tycker synd om folk, för att de inte mår som jag gör.<br />Så sånt här roar mig faktiskt bara, blev bara chockad, att folk hade så lite till liv att ni faktiskt var tvugna att ringa. Tycker lite synd om er, för att ni inte är lika lyckliga som mig.Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-54138117995699336092010-08-16T18:50:00.002+02:002010-08-16T18:55:06.853+02:00Det var ju fint, trots den där lilla incidentenGårdagen var så himla fin och det kom massor av folk! Jag blev jätteglad verkligen. Vill ha en hejdåfest varje helg tills jag flyttar känns det som! Insåg ju eh när jag kom hem till Umeå för någon dag sedan att jag inte flyttar förrens den 30:e så blir nog en episk torgfest på fredag. Hoppas folk vill komma då, sist jag hade en episk torgfest hamnade jag på ett hotellrum med en massa norrmän och en bög som var min bodyguard samt gav mig fotmassage. Kan ju hoppas att det blir ännu mer random denna gång.<br /><br />Inser att jag kommer sakna det här, att man kan vara många. Tror inte att det finns en chans i världen att jag kommer kunna få ett såhär fint ungdomskompisgänggruppwhatever när jag flyttar. För det blir annorlunda då. Det jag har i Umeå är något som växt i flera år, vi har växt upp tillsammans, inte från barndom, men i ungdom. Och ungdom är nog det jag gillar bäst. Och jag gillar att tänka tillbaka och det var synd att vi inte satt och mindes allt vi gått igenom och gjort under åren igår. Lyckligtvis finns det tid för det innan jag flyttar också.<br /><br />Nu ligger jag i sängen, Alex är påväg hem, eller så har han missat flygbussen, vi vet inte än. Det känns tomt. Det gör det alltid. Och vi kommer inte ses på tolv dagar. Efter det kan vi ses när vi vill.Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-21529132189770751172010-08-16T03:34:00.003+02:002010-08-16T18:47:09.722+02:00Hejdå tjaråJag hade en hejdåfest ikväll. Två veckor för tidigt. jag flyttar kring den 30:e. Trodde jag skulle gråta av alla nostalgiska inslag. Jag grät istället av att bland tar människor våldtäktsmannens istället för offrens sida. Jag må vara känslig, men hjärtat finns på rätt plats.<br /><br />Existerar kvinnlig impotens?<br /><br />Jag vill flytta, jag är full och (ord som ej får yttras och känslor som förmodligen bara är illusioner) jag börjar bli trött, i alla fall är det det som jag säger istället för (allt det där som ska förbli osagt) att jag egentligen vill spy.<br /><br />Jag ska uppdatera mer. Jag har faktiskt orken (och du sov) just nu i den här perioden.Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-87893760905793207582010-08-12T04:52:00.000+02:002010-08-12T04:53:01.481+02:00Puss osvAh, har du någon mysig playlist på spottan, skicka plz.<br /><br />Annars sitter jag och tänker på hur skönt mitt liv är ändå. Och snart börjar det på riktigt, men det är som skönt nu, i början innan allt.<br />Innan jobb, innan genomförd flytt osv. att unna sig en natt hemma hos mamma bara. Och en Alex som kommer på fredag. Tycker om när han är här, för Umeå påminner mig bara om tiden innan honom, singelliv osv. Singelliv är kul, och kommer ta ett tag innan jag vant mig vid känslan av att inte vara singel, men ja, jag är lycklig med Alex. Vi har det tryggt och stabilt!<br />Bara mitt gamla destruktiva jag som känner att tragik hör till kärlek, då det bara egentligen är skönt som fan utan tragik och skit.<br />Hoppas att jag får jobbet på jeansaffären. Har sökt 15 jobb för hand, herregud vad jag förtjänar en eloge! Var läskigt till en början, men nu känns det bara konstigt att inte be att få prata med butikschefen varje gång jag går in i en affär och bara ska köpa ett paket cigg.<br /><br />Börjar även bli lite sugen på att spela in en till scen. Inte med samma som sist dock, lite för dåligt betalt och ja.. hans fel att filmerna kom ut på olika sidor helt gratis. Vilket det faktiskt bara är han som förlorar på då de blir gratis. Får jag mer cash än sist och han åtgärdar problemet på sidan kan jag nog gå med på att spela in för honom igen. Schyssta villkor och giltiga kontrakt gillar jag faktiskt trots allt.Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-51422904429493933582010-08-10T22:10:00.003+02:002010-08-10T22:17:21.978+02:00Haters make me famous, kAnlände alldeles nyss till Umeå och under den korta biten från busshållplatsen till mitt hem hann jag fundera över att just komma hem hit. Funderade över vad jag kan säga åt skitsnackare, vad jag ska göra om jag mot förmodan skulle ta åt mig av skitsnack osv.<br />Mitt i allt tänkande går en av de som sett filmerna för att sedan kunna vara otrevlig, se ner på mig och se mig som ett skämt förbi mig med sin tjej. Jag sänker blicken då han går förbi, en reflex. Sekunden efter blir jag sur på mig själv.<br />Varför i jävla helvete sänker JAG blicken? Då började jag le. Jag skäms inte över det jag har gjort, och trots att mina väskor var tunga och jag var trött gick jag rakryggad och leende hem den sista biten.<br /><span style="font-weight: bold;">För i slutändan hoppas han nog bara att hans tjej såg ut som mig och hade mina mad skills ändå.</span>Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-28036405157670303172010-08-08T23:01:00.003+02:002010-08-08T23:32:33.434+02:00Det där ni alla snackar om, det där ni alla vill se.Ja jag känner nu att det är lika bra att komma fram med detta, även om många av mina vänner vetat om det länge.<br />Den där saken jag jobbar med. Den där saken som är en av de alla saker som jag gör.<br />Som vissa väljer att fokusera på.<br />Mitt jobb inom porren. Yeah, I said it. Jobbet som jag bestämt mig för att göra sen jag var 15, så en hel del har vetat enda sen då att detta kommer ske någon dag.<br /><br />Ni flesta har sett filmerna, vissa för att de är nyfikna, vissa för att de tycker att jag är het och vissa för att enbart säga elaka saker till mig.<br />Till alla de nyfikna, tror ni sett en fitta förut, de flesta har dessutom sett min förr men visst, kolla på ni. Till alla de som är nyfikna och mina nära vänner, förstår inte alltid varför ni vill se.<br />Till alla er som kollar enbart för att skratta åt mig eller säga elaka saker, jag gjorde inte filmen för ER skull. Varför jag jobbar med porr ska jag ta upp senare. Tillbaka till er fittor som är svin och ser den, fuck you. Och för er som inte vill se, se det inte då? Finns faktiskt många som betalt för att se filmen och jag gör ett damn good job! På många sätt, om ni förstår ordvitsen. Sen att filmerna spridits är inte mitt fel, utan killen jag jobbade förs fel.<br />Han lägger upp filmerna på sin sida där man måste betala för att se dem. det han inte tänkt på att det bara är att högerklicka och sedan spara ner filerna. Så alla hans filmer finns nu runt om på internet, även de jag medverkar i.<br />Jag tror jag får gå igenom det många inom porren får göra först, den där perioden då ens första filmer kommer ut och alla tycker att det är så satans spännande. Tror inte någon som jobbar med porr inte fått ta itu med det jag måste göra nu.<br />Lider jag av folks elaka ord? Svaret är faktiskt nej. För jag får höra så mycket mer positivt om mina filmer! Sen så har jag faktiskt andra saker jag är ytterst bra på med, och jag gillar faktiskt mer att få beröm för att jag är driftig och ambitiös än om hur bra jag suger kuk.<br /><br />Nu till varför jag jobbar med porr:<br />Jag var 15, insåg att damn, är rätt bra på det här med sex, så jag började se sex som en hobby, en utmaning istället för just sex för det mesta. Vissa spelade fotboll, vissa hockey. Jag hade sex och tränade "på samma sätt". Tyckte jag inte att mina avsugningar var tillräckligt bra så övade jag på det osv. Precis som fotbollsspelare övar på att skjuta mål.<br />Jag bestämde mig rätt fort hur jag skulle gå tillväga med porren också. Börja spela in lite smått på mobilkamera (haha var ju jävligt kul då mitt dåvarande kk tappade bort den...) men såg aldrig inspelningarna. Insåg att jag skulle vara alldeles för självkritisk. Tog faktiskt riktigt lång tid innan jag såg mina filmer jag spelade in på riktigt också. Vågade inte se dem förrens en kväll då jag var uttråkad och riktigt full. Blev dock positivt överasskad men kritisk, vilket jag tycker är bra för då vet jag vad jag ska förbättra.<br />Nu åter till storyn. När jag blev 18 började jag bli stressad över porren, för nu hade jag ju faktiskt åldern inne men hur skulle jag börja?<br />Hade redan från början bestämt mig för att ja, ska jag jobba med porr ska jag fan inte bli en sell-out! Så såhär såg planen ut från början till slut<br />1: Börja med camshows, lär dig vilka vinklar du funkar bäst i och om du verkligen vill jobba med detta<br />2: Börja spela in filmer, men bara avsugning, lesbiskt och soloscener.<br />3: När du blivit lite etablerad börja med vanligt sex<br />4: Ja, go wild gör vad fan du vill, bli känd eller vad du än önskar.<br />Så jag höll mig till planen och det gör jag fortfarande. Kommer inte börja spela in sexscener på ett bra tag ändå.<br />Ångrar jag att jag började med porren? Nej, det gör jag faktiskt inte, visst det är jobbigt ibland då jag vet att vänner sett mina filmer men är lika bra att jag vänjer mig.<br />Framtiden? Porr är verkligen inte det enda jag ska och vill göra med mitt liv! Vill fortsätta arrangera spelningar och festivaler, göra smycken, starta upp ett par företag och sen så vet jag fan inte, det blir mer och mer saker hela tiden och jag VET att jag kommer klara det!<br />Under hela min ungdom har jag gått min egna väg, och kommer att fortsätta med det, vad folk än säger.<br /><br />Ni som inte visste om detta, och inte vill prata med mig mer, sure kör i vind, kunde inte bry mig mindre. För jag har faktiskt vänner, som stöttar mig, som finns där om det blir för mycket skit, som orkar lyssna på mitt gnäll. <span style="font-weight: bold;"><br />Vänner som ser mig för den jag är, och inte för ett av mina yrken.</span><br />Och jag vill tacka er, för att ni alltid funnits där. Ni vet förhoppningsvis vilka ni är annars har jag varit dålig på att visa uppskattning.<br />Ni kan ställa frågor här i bloggen.Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-16071777058990063142010-07-07T05:10:00.002+02:002010-07-07T05:16:35.487+02:00Sjätte våningenSolen försöker kika fram genom molnen. Ligger i sängen, molnen är tjocka och ljuset är mjukt. Känns nästan som att jag bor uppe bland molnen.<br />Trots denna behagliga syn är jag livrädd.<br />Jag flyttar snart, vilket jag vill vill vill, men tänk om jag blir sjuk igen?<br />Ja jag är frisk, här, i Umeå. Men hur fan ska det gå när jag flyttar till en ny stad? Utan mina tryggheter, utan terapeut, utan folk som hjälper mig fixa praktik och skola, utan mamma, utan alla mina vänner, utan mina katter? Utan tryggheten jag skapat här, som jag blev frisk i.<br />Och nu slog det mig som en käftsmäll, det jag alltid sagt om Umeå.<br />"Man kan bara utvecklas till en viss nivå här, Umeå är som en kokong, man bäddas in i trygghet, vänner, fylla och frihet, men man kan aldrig riktigt komma ut. Spräcka kokongen och testa vingarna."<br />Det är ju EXAKT det jag ska göra. Fan vad dum jag känner mig.<br />Har ju vetat detta hela tiden men låtit hjärnan lura i mig att saker är farligare än vanligt.Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2833898777498842877.post-18141286748860563792010-05-31T23:23:00.002+02:002010-05-31T23:26:57.098+02:00poiuytyrOch för första gången på länge, låter jag mitt hjärta slå lite snabbare för någon.<br />Utan att låta hjärnan komma med en massa mothugg, att bara kunna låtsas att det inte finns tvivel, för ibland får man faktiskt tillåta sig att våga stå emot rädslan över att det kan bli som det en gång blev. Att denna gång kan det vara annorlunda, i alla fall för en kväll.<br />Ska öva på detta nu, och kanske låta någon komma nära igen.<br /><br />Pluggnatt nu, snart klar med det sista med engelskan och svenskan. Till veckan väntar 4 matteprov och tre nationella i samma ämne. Sen är jag fri, klar med nian tillslut. Sen väntar livet, fortsatta studier och tillfälliga jobb i storstaden.<br />Att påbörja sitt nya liv.<br /><br />Att vara lycklig.Vanessahttp://www.blogger.com/profile/13585700570630432858noreply@blogger.com0