måndag 30 augusti 2010

nu

Sitter här, med en björnmössa på huvudet, en filt över benen och en dator på knäna. Må låta festligt gott folk men det är det inte. Något gnager i mig. En känsla jag minns. Den där rädslan inför något nytt. Rädslan att allt ska bli fel. Ikväll flyttar jag. Om 12 timmar.
Det är morgon nu, men jag kan inte somna. Kan inte prata, mest bara stirra.
"Älskling, du vet att det blir bättre efter ett par dagar eller veckor."
Ja, vissa saker blir bra men det känns verkligen som att jag slits bort. De senaste dagarna har jag kommit ihåg allt så väl, kommit ihåg min ungdom som jag värdesätter så högt. På något sätt, fysiskt och psykiskt så smärtar det nu, det känns som att jag lämnar allt.
Vilket jag egentligen inte gör, kommer ju hem vissa helger. Blir ju ändå inte samma sak.
Ber om ursäkt i förhand, jag kommer inte att vara mig själv de närmaste två veckorna.
Är både glad och ledsen över flytten, saker löser sig om två veckor. Eller då jag kan somna igen.
Haft en fin helg iaf, som avslutades med en avskedsmiddag. Folk som sa att de skulle komma kom inte men de som var där i alla fall hade det trevligt, och jag med, och det är väl det som räknas?

fredag 27 augusti 2010

Det är bara det röda som ses utåt

jag blir arg. När jag läser om politik och folk med politiska åsikter så är alla väldigt rödgröna. Vilket jag tycker är bra! Stå för det ni tycker! Men det jag blir sur över, är att de blåa ändå får majoriteten av rösterna. hur ofta hör vi någon säga att de ska rösta blått? Aldrig. Ändå enligt facebooks undersökning (haha kanske inte den mest tillförlitliga) så hade 17% röstat på SD, 24% på M. Och grattis, socialdemokraterna ni fick 18% hela en procent mer än SD! Vänstern och miljöpartiet fick varsin 10%are.
Då undrar jag, var finns alla blåa? Är de små osynliga människor som alltid drar sig undan då de hör ordet politik? Eftersom jag har växt upp i Umeå så är vänstern en självklarhet eftersom det skulle gynna mig, min familj och mina vänner mest. Och ja, förmodligen hela Sverige för den delen.
Tycker även att det är kul att högern alltid ska försöka locka ungdomar till sig med ämnet: Krogen!
Sist lovade de att krogen skulle få hållas öppet till 3 överallt, har för mig att de lockar med något liknande även detta val! I Umeå har krogen öppet till 2.
Jag brukar inte vara politisk, och det är jag inte nu heller, kände bara att fan, jag blir så jävla less. Och vet fortfarande inte vilket parti jag ska rösta på... Iaf inte moderaterna eller sverigedemokraterna. Mår illa nu.

tisdag 24 augusti 2010

Tralala förlåt jag är grinig

Nej men detta stör jag mig på. Folk som direkt får för sig att jag flyttar till Stockholm för Alex och min skull. Jag hade bestämt mig för att flytta och pratat med Lill ang lägenhet osv redan innan jag ens träffade Alex.
Men eftersom jag är tjej så måste folk automatiskt tro att jag är en sådan sucker for love att jag tar mitt pick och pack, lämnar mitt allt bara för kärlekens skull.
Så är inte fallet. Jag flyttar för att jag vill ge mitt liv en vettig chans, för att få ett jobb, för att kunna arrangera spelningar och festivaler i större skalor, för att hitta nya människor och sen är det ju ett jävla plus att min pojkvän och jag kommer att bo i samma stad.
Folk flyttar faktiskt inte alltid för kärlek. Sen, ta inte åt er om ni trott att Alex var anledningen, men blir bara lite chockad av att verkligen alla tror att det bara är pga honom.

fredag 20 augusti 2010

Att ni inte ens kan stå för vad ni gör

Att ni inte ens ska stå för det ni gör, som tydligen är så hederligt, medans jag, som inte handlar så hederligt enligt er, vågar stå för det jag gör.

Jag hade bråttom, bussen skulle gå om tio minuter. Jag sprang hem en bit. skulle hämta datorn först. slutar springa vid norrlandsoperan. Jag är rökare sen flera år tillbaka, så joggande är inte en av mina starka sidor. Jag går förbi dem, två tjejer och två killar. De har parkerat sin bil framför en parkbänk. En parkbänk med två glorior uppstickande från parkbänksryggen. För att de på något sätt kanske känner att de passar in där, som fyra helgon.
Jag känner igen killarna, de är gamla bekanta. Jag fortsätter gå. jag har bråttom, andas tungt och förbannar allt som har med rökning att göra.
"Kiiityliciouuuus"
Sa de nyss mitt artistnamn? Mitt alter-ego. Jag fortsätter gå. Jag har bråttom. 7 minuter kvar.
"Kiiiiityliciouuuus, hahaha"
Under två sekunder kommer tankarna, jag minns sist, då jag bara sänkte blicken och gick, jag har bråttom, har inte tid för att stå upp för mig själv den här gången. Vanessa, du har alltid tid att stå upp för dig själv. Jag har hunnit 50 meter ifrån dem. Jag börjar gå tillbaka mot dem. Jag går med starka steg, man hör dem, de ekar mellan husen. De hör mig, de vet att jag kommer. Steg av beslutsamhet.
De två tjejerna kollar upp mot mig, småfeta, sönderspacklade hästansikten. Blicken de ger mig är den vanliga fjortisblicken.
"Vad var det ni ville för något?"
De fortsätter att bara kolla på mig, som att de vill säga med sina ögon "Bitch, vi har inte sagt något" men de vet att det inte är lönt. Jag vet att det var ni. Det spelar ingen roll vilka blickar ni ger mig. Killarna kollar bara ner i marken. Som stenstatyer sitter de där, förstelnade av skam. Tjejerna säger inget.
"Jaha, okejdå, moget av er"
Jag vänder på klacken. Jag har bråttom. 6 minuter kvar.
Jag hann med bussen, för att på något sätt har man alltid tid att stå upp för sig själv.

Jag vill verkligen flytta nu

Får sånt pirr i magen då jag tänker på det nu. Ett äventyr. Och jag vill verkligen ha ett jobb. Vill kliva upp tidigt nu på sensommaren, köpa med mig varm choklad (då tror alla det är kaffe men jag mår inte bra av kaffe) gå till bussen, se lite cool ut och vänta på att den ska anlända. Sen åka buss, sitta och se lite viktig ut sen komma fram, börja gå mot jobbet, och ba mmmm hur gick detta till egentligen?
Kommer att sakna Umeå, men de flesta vet varför jag flyttar. För att ge mitt liv en vettig chans.
Vill ha ett jobb, sådana finns det alldeles för få här, vill arra spelningar, men finns för lite publik här, vill fortsätta med all annan skit men antingen är saker för långt bort eller så finner jag inte inspiration eller motivation här. Jag har inte kunnat skriva på riktigt på ett år snart. Har inte kunnat det alls sen jag började må bra i våras. Och jag saknar det, riktigt förbannat mycket! Så jag hoppas att jag hittar inspiration, i en ny stad med nya möjligheter. Att kunna skriva när man är nöjd med livet och ändå få till något bra. Berörande.

Ska fortsätta städa inatt, imorgon har jag möte klockan 11 och sen ska jag hem till mor för att sätta in nytt löshår. Justja, jag kan sätta i löshår också, det vet inte alla.

onsdag 18 augusti 2010

Same shoes

Jag gillar folk som ringer från okänt nummer och frågar "Are you kittylicious" med jävligt dålig engelsk accent och tjejer som skrattar i bakgrunden. Då lägger jag på. Svarar när personen ringer igen. Frågar vem fan det är. Får inget svar. Bara samma fråga igen.
Livade väl upp en fest, ska jag fortsätta känna "ni önskar bara att ni var jag, hade modet att göra vad fan ni vill och stå för det" eller?
Jag är lycklig, jag är faktiskt en riktigt lycklig människa, så pass lycklig att jag ibland tycker synd om folk, för att de inte mår som jag gör.
Så sånt här roar mig faktiskt bara, blev bara chockad, att folk hade så lite till liv att ni faktiskt var tvugna att ringa. Tycker lite synd om er, för att ni inte är lika lyckliga som mig.

måndag 16 augusti 2010

Det var ju fint, trots den där lilla incidenten

Gårdagen var så himla fin och det kom massor av folk! Jag blev jätteglad verkligen. Vill ha en hejdåfest varje helg tills jag flyttar känns det som! Insåg ju eh när jag kom hem till Umeå för någon dag sedan att jag inte flyttar förrens den 30:e så blir nog en episk torgfest på fredag. Hoppas folk vill komma då, sist jag hade en episk torgfest hamnade jag på ett hotellrum med en massa norrmän och en bög som var min bodyguard samt gav mig fotmassage. Kan ju hoppas att det blir ännu mer random denna gång.

Inser att jag kommer sakna det här, att man kan vara många. Tror inte att det finns en chans i världen att jag kommer kunna få ett såhär fint ungdomskompisgänggruppwhatever när jag flyttar. För det blir annorlunda då. Det jag har i Umeå är något som växt i flera år, vi har växt upp tillsammans, inte från barndom, men i ungdom. Och ungdom är nog det jag gillar bäst. Och jag gillar att tänka tillbaka och det var synd att vi inte satt och mindes allt vi gått igenom och gjort under åren igår. Lyckligtvis finns det tid för det innan jag flyttar också.

Nu ligger jag i sängen, Alex är påväg hem, eller så har han missat flygbussen, vi vet inte än. Det känns tomt. Det gör det alltid. Och vi kommer inte ses på tolv dagar. Efter det kan vi ses när vi vill.

Hejdå tjarå

Jag hade en hejdåfest ikväll. Två veckor för tidigt. jag flyttar kring den 30:e. Trodde jag skulle gråta av alla nostalgiska inslag. Jag grät istället av att bland tar människor våldtäktsmannens istället för offrens sida. Jag må vara känslig, men hjärtat finns på rätt plats.

Existerar kvinnlig impotens?

Jag vill flytta, jag är full och (ord som ej får yttras och känslor som förmodligen bara är illusioner) jag börjar bli trött, i alla fall är det det som jag säger istället för (allt det där som ska förbli osagt) att jag egentligen vill spy.

Jag ska uppdatera mer. Jag har faktiskt orken (och du sov) just nu i den här perioden.

torsdag 12 augusti 2010

Puss osv

Ah, har du någon mysig playlist på spottan, skicka plz.

Annars sitter jag och tänker på hur skönt mitt liv är ändå. Och snart börjar det på riktigt, men det är som skönt nu, i början innan allt.
Innan jobb, innan genomförd flytt osv. att unna sig en natt hemma hos mamma bara. Och en Alex som kommer på fredag. Tycker om när han är här, för Umeå påminner mig bara om tiden innan honom, singelliv osv. Singelliv är kul, och kommer ta ett tag innan jag vant mig vid känslan av att inte vara singel, men ja, jag är lycklig med Alex. Vi har det tryggt och stabilt!
Bara mitt gamla destruktiva jag som känner att tragik hör till kärlek, då det bara egentligen är skönt som fan utan tragik och skit.
Hoppas att jag får jobbet på jeansaffären. Har sökt 15 jobb för hand, herregud vad jag förtjänar en eloge! Var läskigt till en början, men nu känns det bara konstigt att inte be att få prata med butikschefen varje gång jag går in i en affär och bara ska köpa ett paket cigg.

Börjar även bli lite sugen på att spela in en till scen. Inte med samma som sist dock, lite för dåligt betalt och ja.. hans fel att filmerna kom ut på olika sidor helt gratis. Vilket det faktiskt bara är han som förlorar på då de blir gratis. Får jag mer cash än sist och han åtgärdar problemet på sidan kan jag nog gå med på att spela in för honom igen. Schyssta villkor och giltiga kontrakt gillar jag faktiskt trots allt.

tisdag 10 augusti 2010

Haters make me famous, k

Anlände alldeles nyss till Umeå och under den korta biten från busshållplatsen till mitt hem hann jag fundera över att just komma hem hit. Funderade över vad jag kan säga åt skitsnackare, vad jag ska göra om jag mot förmodan skulle ta åt mig av skitsnack osv.
Mitt i allt tänkande går en av de som sett filmerna för att sedan kunna vara otrevlig, se ner på mig och se mig som ett skämt förbi mig med sin tjej. Jag sänker blicken då han går förbi, en reflex. Sekunden efter blir jag sur på mig själv.
Varför i jävla helvete sänker JAG blicken? Då började jag le. Jag skäms inte över det jag har gjort, och trots att mina väskor var tunga och jag var trött gick jag rakryggad och leende hem den sista biten.
För i slutändan hoppas han nog bara att hans tjej såg ut som mig och hade mina mad skills ändå.

söndag 8 augusti 2010

Det där ni alla snackar om, det där ni alla vill se.

Ja jag känner nu att det är lika bra att komma fram med detta, även om många av mina vänner vetat om det länge.
Den där saken jag jobbar med. Den där saken som är en av de alla saker som jag gör.
Som vissa väljer att fokusera på.
Mitt jobb inom porren. Yeah, I said it. Jobbet som jag bestämt mig för att göra sen jag var 15, så en hel del har vetat enda sen då att detta kommer ske någon dag.

Ni flesta har sett filmerna, vissa för att de är nyfikna, vissa för att de tycker att jag är het och vissa för att enbart säga elaka saker till mig.
Till alla de nyfikna, tror ni sett en fitta förut, de flesta har dessutom sett min förr men visst, kolla på ni. Till alla de som är nyfikna och mina nära vänner, förstår inte alltid varför ni vill se.
Till alla er som kollar enbart för att skratta åt mig eller säga elaka saker, jag gjorde inte filmen för ER skull. Varför jag jobbar med porr ska jag ta upp senare. Tillbaka till er fittor som är svin och ser den, fuck you. Och för er som inte vill se, se det inte då? Finns faktiskt många som betalt för att se filmen och jag gör ett damn good job! På många sätt, om ni förstår ordvitsen. Sen att filmerna spridits är inte mitt fel, utan killen jag jobbade förs fel.
Han lägger upp filmerna på sin sida där man måste betala för att se dem. det han inte tänkt på att det bara är att högerklicka och sedan spara ner filerna. Så alla hans filmer finns nu runt om på internet, även de jag medverkar i.
Jag tror jag får gå igenom det många inom porren får göra först, den där perioden då ens första filmer kommer ut och alla tycker att det är så satans spännande. Tror inte någon som jobbar med porr inte fått ta itu med det jag måste göra nu.
Lider jag av folks elaka ord? Svaret är faktiskt nej. För jag får höra så mycket mer positivt om mina filmer! Sen så har jag faktiskt andra saker jag är ytterst bra på med, och jag gillar faktiskt mer att få beröm för att jag är driftig och ambitiös än om hur bra jag suger kuk.

Nu till varför jag jobbar med porr:
Jag var 15, insåg att damn, är rätt bra på det här med sex, så jag började se sex som en hobby, en utmaning istället för just sex för det mesta. Vissa spelade fotboll, vissa hockey. Jag hade sex och tränade "på samma sätt". Tyckte jag inte att mina avsugningar var tillräckligt bra så övade jag på det osv. Precis som fotbollsspelare övar på att skjuta mål.
Jag bestämde mig rätt fort hur jag skulle gå tillväga med porren också. Börja spela in lite smått på mobilkamera (haha var ju jävligt kul då mitt dåvarande kk tappade bort den...) men såg aldrig inspelningarna. Insåg att jag skulle vara alldeles för självkritisk. Tog faktiskt riktigt lång tid innan jag såg mina filmer jag spelade in på riktigt också. Vågade inte se dem förrens en kväll då jag var uttråkad och riktigt full. Blev dock positivt överasskad men kritisk, vilket jag tycker är bra för då vet jag vad jag ska förbättra.
Nu åter till storyn. När jag blev 18 började jag bli stressad över porren, för nu hade jag ju faktiskt åldern inne men hur skulle jag börja?
Hade redan från början bestämt mig för att ja, ska jag jobba med porr ska jag fan inte bli en sell-out! Så såhär såg planen ut från början till slut
1: Börja med camshows, lär dig vilka vinklar du funkar bäst i och om du verkligen vill jobba med detta
2: Börja spela in filmer, men bara avsugning, lesbiskt och soloscener.
3: När du blivit lite etablerad börja med vanligt sex
4: Ja, go wild gör vad fan du vill, bli känd eller vad du än önskar.
Så jag höll mig till planen och det gör jag fortfarande. Kommer inte börja spela in sexscener på ett bra tag ändå.
Ångrar jag att jag började med porren? Nej, det gör jag faktiskt inte, visst det är jobbigt ibland då jag vet att vänner sett mina filmer men är lika bra att jag vänjer mig.
Framtiden? Porr är verkligen inte det enda jag ska och vill göra med mitt liv! Vill fortsätta arrangera spelningar och festivaler, göra smycken, starta upp ett par företag och sen så vet jag fan inte, det blir mer och mer saker hela tiden och jag VET att jag kommer klara det!
Under hela min ungdom har jag gått min egna väg, och kommer att fortsätta med det, vad folk än säger.

Ni som inte visste om detta, och inte vill prata med mig mer, sure kör i vind, kunde inte bry mig mindre. För jag har faktiskt vänner, som stöttar mig, som finns där om det blir för mycket skit, som orkar lyssna på mitt gnäll.
Vänner som ser mig för den jag är, och inte för ett av mina yrken.

Och jag vill tacka er, för att ni alltid funnits där. Ni vet förhoppningsvis vilka ni är annars har jag varit dålig på att visa uppskattning.
Ni kan ställa frågor här i bloggen.