Sitter här, med en björnmössa på huvudet, en filt över benen och en dator på knäna. Må låta festligt gott folk men det är det inte. Något gnager i mig. En känsla jag minns. Den där rädslan inför något nytt. Rädslan att allt ska bli fel. Ikväll flyttar jag. Om 12 timmar.
Det är morgon nu, men jag kan inte somna. Kan inte prata, mest bara stirra.
"Älskling, du vet att det blir bättre efter ett par dagar eller veckor."
Ja, vissa saker blir bra men det känns verkligen som att jag slits bort. De senaste dagarna har jag kommit ihåg allt så väl, kommit ihåg min ungdom som jag värdesätter så högt. På något sätt, fysiskt och psykiskt så smärtar det nu, det känns som att jag lämnar allt.
Vilket jag egentligen inte gör, kommer ju hem vissa helger. Blir ju ändå inte samma sak.
Ber om ursäkt i förhand, jag kommer inte att vara mig själv de närmaste två veckorna.
Är både glad och ledsen över flytten, saker löser sig om två veckor. Eller då jag kan somna igen.
Haft en fin helg iaf, som avslutades med en avskedsmiddag. Folk som sa att de skulle komma kom inte men de som var där i alla fall hade det trevligt, och jag med, och det är väl det som räknas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar