onsdag 7 januari 2009

Och detta existerar enbart i min hjärna?

Jag vet hur det här kommer att sluta. Jag vet hur det här kommer att sluta. Jag vet hur det här kommer att sluta. Jag vet hur det här kommer att sluta. Jag vet hur det här kommer att sluta. Jag vet hur det här kommer att sluta. Jag vet hur det här kommer att sluta. Jag vet hur det här kommer att sluta. Jag vet hur det här kommer att sluta. Jag vet hur det här kommer att sluta. Jag vet hur det här kommer att sluta. Jag vet hur det här kommer att sluta. Jag vet hur det här kommer att sluta. Jag vet hur det här kommer att sluta. Jag vet hur det här kommer att sluta.
Slutet skriver jag inte här.
20 mg atarax, tack, ge mig en stund av frid nu.
Jag har fått den sjukaste dygnsrytmen nu, och jag trivs, och jag trivs inte. Jag vet inte. Men jag vet hur allt kommer att sluta.

Och jag avskyr att vara tillbaka här. Och jag avskyr att allt här blivit såhär.
Jag avskyr mig själv.
Notera att jag använder bloggen för att gnälla.
Så, förvänta er inget annat.
Ljud som inte finns på riktigt, tankarna kör 120 på motorvägen och frontalkrockar då och då. Hyperventilering. Please kill me?

Såg Die Welle idag, riktigt bra film. Finner ej ord.

Och min avundsjuka och svartsjuka är så stark att jag nästan brister. Skrika. Det är något jag önskar att jag kunde göra nu. Det gör så ont att kväva detta, en jävla klump i magen stor som en katt, när fan sov jag senast? Jag skakar. Jag vet inte vem jag är just nu.Men det gör ont.
Och jag sa att jag saknade dig, mer än Tim t.o.m.
Jag saknar alltid det som inte kan sakna mig tillbaka.
3 nattårar.

Inga kommentarer: