Förkyld

Sådär småförkyld har jag varit i ett par dagar. Som en svag och kall vind genom min kropp hela tiden. Irriterande. Aj.

Idag packar jag. Och är förkyld.
Saknar Umeå en massa, ska bli skönt att komma hem.
Och en alldeles för stark dragning att åka härifrån, vet inte hur länge jag kommer att kunna hålla mig kvar i Umeå, om ens Sverige. Känner en dragning till en resa, ensam, utan något bestämt hemresedatum. För att stilla min impulsivitet.
Och här sitter jag och gråter till Svansjön nästan, så jävla töntigt att vara 17 och nästan gråta till klassisk musik, men ack vissa stycken, de går in i kroppen och lämnar avtryck och detta är så känsloladdat. ÅÅåååååh så bra det är!
Men ja, back to impulsiviteten. Nästan läskigt stark dragning till förändring.
Och förändring ska jag få.
Genom bra behandling och praktik men om jag inte klarar av att stanna kvar?
Det gör ont, så mycket behöver jag ge mig iväg just nu.
Typ till Alex kanske. Skulle vara fint.
Sådär tonårigt skulle vi ha det, ligga i London i en säng, ciggarettrök i hela rummet, gamla ölburkar lite överallt, en enorm bakfylla, inte minnas vilket språk man ska prata eftersom man inte har någon aning om vars man är, en nygjord tatuering på ena innanlåret och en arm runt en.
Det är konstigt nog sådant jag gillar.
Och att drömma om Svansjön.