söndag 16 november 2008

Nu

Känner att jag har ett satans behov av att skriva av mig, men jag kan nog bara sammanfatta allt med att det gör ont.
Kanske är det bara kemisk oblans i min hjärna som skapar detta men det vet jag inte.
Fel.
Och rätt.
Gosh, det är för mycket just nu. Finns en del saker som skänker mig ett leende, men jag börjar tro att jag bara ler för att inte låtsas om sanningen. Ska jag lyssna på ena sidan eller den andra, och vilken av dem är den friska sidan?
Skall jag bygga upp mitt försvar igen eller låta det vara såhär? Låta mig vara sårbar och kunna känna saker som jag ovanligtvis känner? Jag är livrädd, historien kommer bara att upprepa sig igen och ja, vad är det jag vill och vad är det jag håller på med?
Så mycket förvirring och för lite närhet, medicin och samtal.
Den vackraste av musik.
Är allt detta bara en lögn som jag lever i?
Vem försöker jag lura, snart kommer jag hem och då blir allt som vanligt igen.
Går inte ens att lura mig själv, visst jag borde tänka POSITIVT men fuck that.
Klarar jag inte av för tillfället, jag behöver något att leva för och det ska vara mig själv, men är jag verkligen något jag vill leva för just nu?
Gud vad känslosam och idiotisk jag känner mig just nu, ber om ursäkt, men jag behöver verkligen få skriva av mig.
Frågor? Har jag några just nu? Jag tror faktiskt inte det, försöker låta bli att finna svaren inuti mig, för de är alltid manipulerade av något som jag inte trivs med, den där paranoian samt det sjuka. Det som vill att jag ska må dåligt.

Ska jag ta upp något bra då? Ja jag flyttar hem i slutet av januari, idag snöade det och jag får en sådan underbar mysig julkänsla!
Denna jul ska bli bättre än någonsin!
Bakning, umgänge, te, julklappar, mys och ja, sen kommer det säkert en massa andra överasskningar!
Är snart klar med skolan och är mer kreativ än jag har varit på länge.
Är glad över att jag har Victor som alltid kan göra mig glad, och är glad för att Marina kan vara med Robin ofta.
Och ja, på fredag kommer jag hem, eller inte direkt hem, ska nog till Victor om jag inte förstör allt som jag tenderar att göra.

Detta kanske visar upp mina två sidor jag måste leva med varje dag? Ska försöka att fokusera på min positiva sida, fast å andra sidan säger något mig att den sidan bara är en lögn och jag vill inte leva i en lögn men jag behöver en semester.
En semester från att bara finnas i en spiral. Sen så kommer den ena sidan slå tillbaka hårt och jag hoppas att jag kan klara av den smällen.
Lycka, kom hit nu.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det är kul att du ska komma hem. Du har mycket atts e fram emot och jag hoppas att du inser att det bara kommer bli bättre. Du har fått hjälp nu och ta bara vara på den hjälpen. Du ska veta att jag finns här för dig, även om vi ibland bråkar och näst intill hatar varandra. Vill också bara säga att jag faktsikt har börjat uppskatta dig mer i mitt liv nu. Som när vi pratade i telefon för någon dag sedan. Kan inte minnas den senaste gången annars vi verlkigen bara pratade som riktiga kompisar och syskon. Inte bara skrika ut massa onda ord, bara för att vi kan och känner för det. Försök bara tänka posetivt, som sagt det kan bara bli bättre, om du bara vill. Du har många som bryr sig, och tror på dig. ( Fan vad jag låter som en präst eller en kurrator, men jag säger bara vad jag tycker) Vi syns snart. // SteppiX

Vanessa sa...

Tack så mycket Steffi!
Jag kommer att fixa detta och det blir bättre när jag flyttar hem igen och får bättre hjälp och stöd.

Anonym sa...

Kombahemsåfixavire!

Gick förbi ditt hus idag, vinkade som vanligt utan att det ville vinka tillbaka... kan ditt hus ens sluta hata mig (?)

jag har en plan kära du, en underbar plan om snölyktor och gubbar.
Om att sparka snö och göra änglar på marken.
Kom bara hem så löser vi det :)

Vanessa sa...

Jag komemr hem till snön på fredag lillsk! det kommer att bli helt fab ju!