tisdag 18 november 2008

Galenskap

Tack personalfittor, detta hade kunnat förhindrats men såklart så gillar ni att leka med liv.
Visst jag är inte död, men ffs, som att det inte var nog jobbigt att vara två i en kropp, nu får jag dessutom en till?
Vad i helvete ska detta vara bra för?
Har bara kunnat sova i fyra timmar för att jag försöker förneka min galenskap.
Försöker förneka att det gör så förbannat ont, förneka att jag har gått upp i vikt, ja allt förnekar jag, sen kan jag itne mer och sanningen slängs emot mig som en orkanvind.
Det gör ont så ont. Jag känner mig lam som skriver ner detta nu men vaffan, kan det bli så mycket värre än såhär?
Igår var en utav de värsta dagarna i mitt liv, och jag har nog aldrig blivit så respektlöst behandlad som då.
Började dagen med en panikångestattack och fick ett tack för att jag tog mig upp, helt rödgråten och förstörd. För det är ju inte mitt psyke som spelar roll, utan att jag ska komma till mötena.
Spelar inget roll i vilket skick jag befinner i mig då.
Jag behöver någon som tror på mig just nu, någon som kan tro på att jag kan bli mig själv igen.
Den personen jag var bara för ett par dagar sedan. Den hjälpen jag behöver kan jag inte få här.
De pratar om att lägga in mig, för att jag är sjuk och en fara för mig själv.
Och jag är faktiskt rädd för mig själv, eller en utav de som finns i mig.
Missförstå mig inte, jag vet mycket väl att det inte bor en massa folk i mig men det känns faktiskt så.
Ring mig eller inte, spelar ingen roll, tror ändå inte att jag orkar svara.
Vad skulle det tjäna något till?
I slutändan så är det bara ord, det är ingen som verkligen bryr sig.

1 kommentar:

SteppiX sa...

Jag bryr mig och tror på dig Vanni, det ska du veta. Om 2 dagar kommer du hem, då kan vi prata du och jag. I alla fall när du inte ska vara med någon annan. Men det skulle vara trevligt. :* ÄLskar dig.

// SteppiX