Jag gör det igen. Upprepar samma misstag. Och det känns som att någon skrattar åt mig inombords. Skrattar åt mina försök till förändring.
"Trodde du verkligen att det skulle funka den här gången för att du försökte med något nytt? Du kan förändra dina handlingar men inte den du är."
Och det är den jag är jag vill förändra.
Och hur fan ska det gå till?
Jävla idioti och försök. Detta funkar inte i längden.
Jag trodde att allt skulle bli annorlunda nu, men nu efter ett tag så visar det sig att allt är påväg att bara bli en upprepning av mina patetiska försök till att börja fungera som en någorlunda normal människa med någorlunda normala sociala förhållanden, någotlunda normala rutiner osv.
Detta år har varit totalt bortkastat. All tid på hemmet spelar ingen roll, har inte lärt mig ett piss, har bara förlorat chanser till tillfällig lycka med medföljande lögner och naivitet.
Jag skäms.
Ja jag vet att jag är negativ, men jag försöker bara att acceptera sanningen.
Och som vanligt är den skonsingslös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar