Och jag får små ryck
Skrattar och gråter på samma gång
Sen tystnad
Apati
Sen så börjar kroppen röra sig innan man ens har hunnit tänka ut rörelsen
Det blir ryckigt då
Och man inser att man har två hjärnor
Sen tar det stopp
En paranoia som äter en innifrån
Händer som har egna liv
Som spänner ihop sig
Och ser hotfulla ut
Min kropp styr jag inte över
Som att varje del har ett eget medvetande och styrka att bestämma
Hur de ska agera i denna stund
Och människor brukar tycka att jag är intressant
På grund av mitt förstörda psyke
Till en början är jag intressant
När jag börjar behöva dem i jobbiga stunder så drar de sig undan
En parasit de inte vill ha i sitt liv
Försöker be min högerhand att sluta klämma och smeka på min kind och skriva istället
Det går sådär
Hej hand
hej galenskap
Haha <3
Oooh ge mig en ny hjärna
Har faktiskt inte skurit mig på 2 månader.
Det är duktigt av mig.
Skärtorsdagen räknas inte, för jag minns det inte alls.
Känner av suget som folk inte förstår är ett beroende
De kallar det "ett skrik på uppmärksamhet" eller ett "rop på hjälp"
Jag kallar det något som jag behöver ibland, som vissa behöver kaffe på morgonen
Eller så starkt är inte beroendet
Men tanken cirkulerar i mitt huvud
och genast känner jag emostämpeln placerar på min panna
Hej
Hejdå