Jag känner mig som en ytterst dålig bloggare faktiskt.
Kanske kan det bero på att jag inte haft någon inspiration alls?
Hursomhelst så känns det som att jag måste skriva.
Varför ska det alltid bli såhär precis då jag har börjat lita på någon?
Alltså, kärlek är inte min grej, det måste jag erkänna, men någon gång så kulle det faktiskt vara skönt att vara kär och inte bara känna ett behov av närhet.
Jag misstolkar, du misstolkar och ja, jag vet inte vad jag ska ska säga?
Jag glider ifrån dig också. Du skräms av att jag är så krävande och jag skräms av att du visar så lite.
Kanske du bara känner lite men, när kan det bli mer? Och kan det ens bli mer?
Idag fick jag erfara att sanningen gör ont (som vanligt).
Varför kan man inte bara lita på sig själv och veta att man egentligen vet svaret?
Åh, jag måste sluta leva i en drömvärld!
Jag mår ändå inte ens bra nu, känns bara jobbigt att du var tvungen att träffa mig när jag är såhär.
Självdestruktiv, ostabil och alldeles för känslosam!
Jag ska börja om på nytt, bli hel igen, låta alla såren läka.
Försöka att bryta mina mönster och skapa nya, bättre mönster som inte skadar någon, inte ens mig själv.
Ah well. Våren är snart här.
Bort med snö och kyla och fram med värme och ljus!
Ska nog börja fota mer och njuta av livet i år.
Umgås mer och skaffa fler erfarenheter. Lyssna på ny musik och börja måla.
Så många mål men så lite ork.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar