Nätter

Och jag kommer alltid jag att vara "den där sjuka bruden som gillade mig jättemycket" när pojkar berättar om mig.
Något jag vant mig vid.
Något som gör ont.
Jag är någon man inte ens orkar ge en chans, som man dömer alldeles för fort.
För de ser det sjuka, och orkar inte ta reda på mer.
Finns fler fiskar i sjön, som inte är defekta.
Varför nöja sig med något defekt?
Det skulle inte jag göra, men jag dömer inte lika fort.
På grund av den jag är.
Du har vilselett mig hela tiden. Allt var bara en lögn. Innerst inne så har jag vetat det länge.
"Allt var nog inte meningslöst."
Pojke, du är lika jävla sjuk som mig. Och det vet du nog om.
Vi kommer nog inte att ses när du flyttar hem, det blir bäst så. För mig.
För du kan förstöra mig när du så önskar och det ger dig allt för stor kontroll.
Tänker inte låta dig ha den kontrollen över mig längre.