onsdag 6 april 2011

Norrland osv

Flydde hit igår, för jag fick sparken förra veckan. Då kändes det som att bra beslut. Komma hem en vecka och sen ta tag i allt senare. Det låter rätt mysigt men glömmer alltid hur pass många känslor och tankar Umeå drar upp till ytan igen. Här har jag tid att tänka, för det händer inget på nätterna än. Och jag är nykter, då blir det så. Tankar.
Har jag verkligen blivit så tråkig? Drar upp något personligt, som förmodligen låter som gnäll, men känns viktigt.
Har jag verkligen blivit så tråkig? Det är en viktig fråga. För att för några år sedan hade jag folk att prata med. Om mina tankar, känslor och händelser. Jag har ingen att prata med längre. Inte på riktigt. Så fort jag tar upp något som är det minsta personligt eller negativt så byts det ämne eller blir tyst. Förut så kunde man sitta hela nätterna, snacka tankar och skit, från bådas håll men nu, när jag är 19, så händer det bara inte. Är det för att jag blivit tråkig? Att mina tankegångar inte är speciella längre? Har ingen jävla aning, har ju lagt det där med tänkandet på hyllan ett bra tag nu. Har inte behövt det, folk har gillat mig ändå och jag tror att jag befunnit mig i en period då jag inte kände att jag hade ett behov av djupa samtal som sträcker sig till soluppgången. Det gör jag nu.
Fan vad fånig jag känner mig. Måste bara skriva av mig.
Ja jag är besviken, på vissa som ser det som en självklarhet att jag ska finnas för dem då något dåligt hänt eller de behöver ventilera. Har jag inget emot, gillar att kunna hjälpa, men fan, då får ju personerna ge tillbaka sen när jag behöver ventilera.

Känns lite tungt just nu, det gör det. Saknar en hel del människor också. Tiden bara flyger iväg. Aja, gnälligt inlägg men det behövde komma ut.