tisdag 28 december 2010

Vad är det med mig och tisdagar?

Ännu en dålig dag, den förra var ju för exakt en vecka sen. Vet inte ens vad felet är heller! Mitt liv funkar ju jättebra just nu, jobbet funkar, snart awesome kollektiv, ska hem ett par dagar nästa vecka, åka bort lite igen i slutet av januari, se BMTH i januari, har en jättefin pojkvän, är nöjd med mig själv osv osv men ändå så sitter jag bara och hyperventilerar och mår som en cunt idag igen.
Försöker ta reda på problemet som fan, mår jag dåligt för att jag sovit lite? Mår jag sämre om jag går till jobbet eller inte? Om jag väl går till jobbet, vad ska jag göra om jag börjar må sämre?
Skulle jag börja må sämre när jag jobbar så skulle jag inte våga säga "hej, jag mår verkligen jättejättedåligt, jag måste hem, nej jag är inte sjuk, det är bara psykiskt, ja alltså det kan vara värre än förkylningar faktiskt." för det skulle bara späda på ångesten ännu mer. Vill som inte att folk jag jobbar med ska veta att jag mår skit egentligen, för jag känner att visst, det är ett problem jag har men inget alla behöver veta, jag kan ju för det mesta funka ändå.
Tror inte det är sömnen heller, har sovit mindre och ändå kunnat funka normalt. Har ätit bra nu också så har inte någon brist på något tror jag. Och jag vill verkligen jobba, så jag har inte ångest över att jag jobbar heller. Åh, jag vill som bara veta vad fan det är jag mår dåligt över.
När man vet problemet kan man hitta en lösning.

tisdag 21 december 2010

Det där med dåliga dagar

Även fastän jag mår bra 90% av dagarna har jag svårt att acceptera de där dåliga dagarna, att jag faktiskt måste acceptera att ja, ibland mår jag inte bra och fungerar, då måste jag ta en paus. En sådan dag har jag nu, och har inte lyckats acceptera detta. Därför är jag hemma från jobbet och kan inte ens ta en paus för jag får bara mer ångest av att inte vara på jobbet, men jag vet själv att skulle jag vara där nu så skulle jag förmodligen bara försöka hitta någon toalett så jag har någonstans att gråta, för ja jag gör sånt. Får ännu mer ångest av att veta att jag var sjuk (fysiskt) hela förra veckan och nu idag missade jag en till dag pga måendet(psykiskt).
Tro inte att jag är vek, jag kan nuförtiden härda som fan när jag mår dåligt, tänka att det går över tillslut men nu var det fan näe det går inte. Vet inte vad jag ska säga till folk om de frågar imorgon om varför jag var borta. "Jag mådde skit." verkar inte vara en vettig anledning ännu fastän det är sanning. Just nu mår jag skit för att jag mår skit.
Kanske borde höra av mig till någon terapeut här nere, för dessa dagar, eller bara samtal för att jag ska kunna acceptera de dåliga dagarna och bli ännu bättre på att härda.
Det blir säkert bättre imorgon, behöver bara lite pepp från folk.

Ps, hittade julmust, hade helt glömt att vi hade det hemma så det muntrade upp mig lite

måndag 20 december 2010

Det där med julmat

Okej, kom på en sak idag på jobbet. Det är nog så att en tjej inte blir kvinna när hon förlorar oskulden, utan när hon gör sin första julmiddag själv. Detta är vad jag står inför detta år, att skapa en vettig julmiddag.
Enda sen i mitten av november då jag fick veta att jag skulle jobba i december och därav inte kunde åka hem och fira jul som planerat har detta på något sätt hemsökt mig, det där med julmat. Är jag verkligen vuxen nog att fixa en fucking julskinka? Hur gör man ens köttbullar? Hur länge ska potatis koka? Jag har ingen jävla aning.
Visst, det finns internet, jag kan kolla upp det, men känns ändå som att kvinnorna i min familj borde ha lärt mig detta. Tror nog att de har försökt, men eftersom jag aldrig riktigt funnit matlagning intressant förrens nu så kan nog inte skylla på någon annan än mig själv.
Tror jag gör en alldeles för stor grej av detta, men det är väl egentligen bra?
Ska sätta mig ner imorgon kväll och fundera ut exakt vilka maträtter jag ska tillaga så jag kan förbereda mig mentalt inför det hela. Julskinka är fan ett jävla grisarsle. God natt.

söndag 19 december 2010

En liten update

Ja då sitter man här, en kopp te och ja jag ska nog dygna. Så jag tar mig isäng i tid så jag tar mig upp till jobbet på måndag. För ja, jag har ju faktiskt ett sådant nu, hör och fucking häpna! Jobbar på ett lager nu (ja det är ett fysiskt jobb t.o.m!) hela december och det tycker jag är hur kul som helst! Har kanske de bästa arbetskamraterna i världen, och visst, jag bär sönder min rygg och går tills fötterna blöder på insidan men det är det värt. Kommer förhoppningsvis få jobb på Alex lager sen så jag slipper vara arbetslös om jag inte får förlängt här vilket jag tvivlar på, då jag varit sjuk i en vecka. Blir sällan sjuk men när jag väl blir det så blir det rejält.

Jag och Alex har varit tillsammans i lite mer än ett halvår nu och det känns jättefint. Det längsta förhållandet någon av oss har haft! Vi har fortfarande ett väldigt öppet förhållande på det sättet att vi får ligga med andra och hångla, men inte dejta och skaffa kk's. Det funkar skitbra! Vi har båda i tidigare förhållanden varit otrogna och blivit bedragna men nu har vi faktiskt varit helt trogna under hela vårat förhållande. Tror att man förstör den där "spänningen" kring otroheten då det faktiskt är okej att ligga med andra och det är därför vi inte gör det. Eller så känner vi helt inte att vi behöver någon annan att lägra!

Vi har lyckats få en fyra nu iaf, efter flera månaders lägenhetssökande. Vi har sagt länge att en lägenhet skulle vara den perfekta julklappen och det var precis det vi fick! Tack jultomten! Jag har nog varit snäll i år. Så just nu försöker vi hitta lämpliga roomies och tänker ut vad som behöver köpas och hur jag ska inreda osv, rätt roligt. Ska köpa en guldhamster, den kommer förmodligen få något tacky stripper name men det blir nog bra. Kommer även få en kattunge av mamma, det blir nog min favoritkatt Banarne, för han ser verkligen ut som en Banarne, inte den där fula Banarne, utan bara en Banarne. Kommer bli så galet skönt att ha ett litet mer eget place, och alla är fan välkomna att hälsa på. Vill verkligen att det ska bli ett ställe folk bara kan dra till om de känner att de är lite less på sin vardag och vill spexa till det för en helg eller så.
Lite läskigt känns det ju, allt blir så verkligt men det kan jag nog fan leva med!

Har inte varit hemma i Umeå sen i oktober, det känns jobbigt men jag antar att jag har börjat vänja mig vid mitt "nya" liv. Saknar alla vänner och familjen men på något sätt så känns det inte som att jag varit borta alls då jag har 1. ett väldigt bra minne 2. väldigt bra minnen sen 2006, vilket gör så att det känns mest som att jag lever ett annat liv för tillfället men mitt liv hemma har stannat av. När jag kommer hem i januari kommer jag nog tyvärr att märka att livet i Umeå inte har stannat av bara för att det känns så. Folk kommer säkert umgås med folk vi sagt att vi aldrig ska umgås med, sen kommer jag tycka att det är askonstigt fastän det är helt naturligt där. Detta var bara ett exempel, det är garanterat en massa andra saker som kommer mind fucka mig också.

ah well, detta var en update i alla fall, ska nog försöka skriva lite oftare så folk faktiskt vet vad jag håller på med. Eller så kan ju folk ringa hehe