hora

Just nu är jag arg, för att man tydligen inte alltid förtjänar att få hjälp.
Man måste må tillräckligt dåligt, som att det ens finns en skala på hur dåligt man måste må för att vara förtjänt av den hjälp man behöver.
Ta de med ätstöringar t.ex, de får inte hamna på en ätstörningsklinik förrens de väger en viss vikt.
Så jävla sjukt.
"Ja vi låter det gå så dåligt som möjligt för dem, för ju fler vi har inlagda desto mer bidrag får vi från staten."
Verkar som att de som tydligen ska hjälpa en tycker om att leka med liv.
BUP vill inte ge mig någon behandling. För de tar mig inte på allvar.
Under hela min "sjukdomsperiod" har varken BUP, socialstyrelsen eller mitt behandlingshem tagit mig på allvar.
Vad jag än har sagt har de alltid svarat med "nej Vanessa, du är inte sjuk i huvudet" eller "du är för ung för att få en diagnos."
Jag vet om många under 18 som har fått en diagnos, men tydligen så är jag inte sjuk nog för att få en.
Visst, jag lider inte av svåra psykoser, jag skär mig inte så att jag måste sys med 20 stygn en gång i veckan. Frågan är ju ändå, varför ses inte mitt personliga helvete som något allvarligt?
Jag lider verkligen av mitt mående, ja, av hela min existens.
Men nej, jag mår ju inte tillräckligt dåligt.
Jag super, knullar och "knarkar" tydligen för mycket för att gå DBT.
Varje samtal jag haft med BUP om DBT:n har ungefär låtit som "Ja vi tror inte att Vanessa är tillräckligt motiverad till att gå denna behandling." eller "Eftersom Vanessa inte har något att göra om dagen så kan hon inte gå denna behandling."
Inte tillräckligt motiverad? Flyttade hem från ett behandlingshem för att kunna gå DBT.
Jävla fittor.
Hur många gånger till ska jag behöva hamna på sjukhus för att få den hjälp jag verkligen behöver? Ska jag kanske ta en överdos och hoppas på att hjärtat lägger av. Nej det skulle jag inte göra, för jag respekterar mina vänner för mycket.
Fuck this shit, samhället hjälper bara de de kan tjäna pengar på.
Och tyvärr så kostar jag för mycket.
Frågan är ju bara varför alla jävla emofittor får gå på BUP för att höja sin status som alternativa?
De kanske inte berättar sanningen, som jag gör.
Men fuck this shit.

Nätter

Och jag kommer alltid jag att vara "den där sjuka bruden som gillade mig jättemycket" när pojkar berättar om mig.
Något jag vant mig vid.
Något som gör ont.
Jag är någon man inte ens orkar ge en chans, som man dömer alldeles för fort.
För de ser det sjuka, och orkar inte ta reda på mer.
Finns fler fiskar i sjön, som inte är defekta.
Varför nöja sig med något defekt?
Det skulle inte jag göra, men jag dömer inte lika fort.
På grund av den jag är.
Du har vilselett mig hela tiden. Allt var bara en lögn. Innerst inne så har jag vetat det länge.
"Allt var nog inte meningslöst."
Pojke, du är lika jävla sjuk som mig. Och det vet du nog om.
Vi kommer nog inte att ses när du flyttar hem, det blir bäst så. För mig.
För du kan förstöra mig när du så önskar och det ger dig allt för stor kontroll.
Tänker inte låta dig ha den kontrollen över mig längre.

grihahahaha

Och jag försöker dränka ångesten med alkohol
som förmodligen skapade allt
men det blir som fint, som en cirkel
symmerty symmetry symmetry
Kanske jag borde åka iväg igen? Här finns ingenting att hämta
Oh baby I like you a lot
Försöker få till detta
på ett bra sätt
Snart praktik det blir bra
Just nu är det fylla som gäller, för att kväva allt det dåliga.
Låter som en tragisk alkoholist men det är jag inte, jag är bara en livsnjutare, som gör det på sitt eget sätt.
Och du dissar du dissar du dissar
Din jävla fitta
Det kommer jag inte att tycka imorgon, för att det är nu jag känner saker på riktigt.
Blir en tidig kväll.