måndag 29 december 2008

Make a plan to love me soon


Vi åkte bil.















Och ett rus av tvivelaktiga känslor rusar alltid runt när du finns i mina tankar.

Yeye, julen gick bra! Nu peppas nyår och fest på ett hotellrum ikväll.

söndag 7 december 2008

Now don’t drown in your tears, babe

Det gör ont. Självförakt.
Helvete, varför ska jag vara så otroligt äckligt svinig mot en utav de få som verkligen betyder något.
Har nog aldrig kännt såhär mycket självförakt någonsin.
Planer som kommer att få mig att må sämre får mig på bättre humör. Eller inte bättre humör, får mig att må bättre över mig själv.
Jag straffar ju mig själv i alla fall för min dumhet.
Det är väl det minsta jag kan göra.
Har jag tur så dämpar ataraxen känslorna ytterligare.
Gud, jag önskar att jag inte kunde känna.
Visst det finns fina känslor, men de skulle jag kunna leva utan.
Ja, om jag inte kände så skulle jag faktiskt kunna LEVA.
Detta är inte att leva, detta är att vänta på att dö.

måndag 1 december 2008

Ja, världen jag har fattat budskapet!

Vet inte ens om jag ska skratta eller gråta. Detta är varken komiskt eller sorgligt. Och var fan ska jag börja?

Vi börjar här helt enkelt.
Skulle egentligen tillbaka till Stockholm idag och här kommer historien om varför Vanessa inte sitter på planet nu.
Kvällen började fint igår, filmkväll och mys med mamma och syster. Chips, jordnötsringar och ostkrokar + cola! Helt underbart och en jävla massa julbelysning!
Fortsatte mystemat eftersom jag verkligen har svårt att ta det lugnt innan jag ska åka ner till Stockholm då jag väl har varit hemma.
Gör lite té, tänder ljus i datarummet och lyssnar på Sigur Rós. Allt var underbart, ett lugn som jag sällan känner och medicinen verkade verkligen som den skulle.

Sen börjar världen skita på mig. Börjar lite smått.
Får veta saker som jag inte direkt var väntade. Och sen lite till. Och där börjar det på riktigt.
Röster som skriker att allt var en lögn och att alla skrattar åt mig. Allt var bara en lögn och ja, det är tydligen synd om mig för att jag inte har räknat ut det själv.
Stackars lilla dumma Vanessa som fortfarande vill tro på att människor faktiskt är bra för henne. Nu har du väl ändå förstått att han inte vill ha någon som dig? Bra, då kan vi alla fortsätta som vanligt.
Har aldrig skakat sådär mycket i hela mitt liv, min kropp skrek och det tog ett tag för mig att inse att haha jag andas ju inte ens längre. Jag håller andan för att det gör för ont att andas.
Marina hjälpte mig. Tack ännu en gång för att du alltid finns där och kan förklara vad som är påriktigt och vad som bara är det min hjärna hittar på. Och tack för allt stöd.

Well well, efter det där var det ju bara att inse att det skulle inte bli någon sömn. För många känslor som väckts till liv och hälsat på en snabbis.
Och ingen sömn blev det heller. Blev massor av musik och funderingar samt bejeweled!
Bright Eyes - Lover I Dont Have To Love har byggt bo i mitt huvud. Visserligen så har jag inget emot det men låten påminner mig ständigt om en person som verkligen tydligen vill ha en "Lover i dont have to love". Och äsch, påminner mig inte bara om en, påminner mig om alla mina pojkar. Men detta är en speciell pojke.

Vid 6-tiden bestämmer jag mig för att fan, jag skiter i Stockholm, jag håller ju för fan på att svimma pga trötthet och utmattning. Ringer mamma och säger att jag stannar hemma.

Vid 7 inser jag att om jag itne åker finns det ingen chans att jag kan få komma hem den 12:e så då så bestämmer jag mig för att faktiskt åka. Tar mig till väskan och fortsätter att packa.
Väcker Steffi kring 8 och går ut och väntar på bussen.

Vanligtvis brukar bussen vara vid busshållplatsen 08:13 men nu så var den redan 08:18 när den kom och min flygbuss skulle gå 08:35. Du börjar förstå vad detta leder mot va?
Väl på bussen så tar det ca 3 minuter att ta oss till den andra busshållplatsen (brukar väl normalt ta ungefär 1 minut)
Så klart är det folk som ska fylla på busskortet. ALLA ska fylla på bussjävlakortet.
08:20, vi har väl kommit till busshållplats nummer 3, och vem kliver på om inte självaste party_emma?!
08:24, nu skämtar världen väl med mig? En hel jävla DAGISKLASS kliver på. Tar väl sin lilla tid eftersom barnen är så himla lyckliga över att de får vara på en buss att de måste stanna och kolla på busschauffören, samt på alla i sin närhet. ALLA MÅSTE GÖRA DET. ALLA FEMÅRINGAR GENOMGÅR SAMMA PROCEDUR.
08:28, 5 pensionärer. Alla ska fylla på sitt busskort.
08:30 bussen är full!
08:40, vi är tillslut framme men ja min buss har ju redan åkt så fuck that shit.

Ringer hemmet och de försöker fixa en taxi till mig. Mitt flyg går 09:30.
Taxin kommer 09:05.
Får inte checka in väskan när jag kommer till flygplatsen. Livet börjar bli UNDERBART NU. Har inget annat val än att sätta mig på bussen tillbaka in till stan. 35 kronor, nästan ett helt jävla ciggpaket.
Väl på bussen ringer jag hemmet och säger att jag missade flyget och att jag faaaaaan inte orkar snacka.
Bussen kommer till stan. Måste vänta 10 minuter på min buss som ska ta mig hem.
Visst fan är den sen!
Jag skakar av köld, utmattning och trötthet.
Vid det här laget är jag helt övertygad om att jag har hamnat i en konstig psykos som gör så att jag tror att ingenting kan gå min väg idag.

Sätter mig på bussen, erkänner mitt nederlag och att ingenting är på min sida.
Karma? Har jag gjort så mycket skit i mitt liv alltså?
Inte konstigt om bussen inte ens kommer stanna på min busshållplats.
Därför plingar jag verkligen i god tid, men inte för tidigt, och inte för sent. Precis lagom. Så att jag ska förhindra att den inte ska strunta i att jag ska av. För det skulle verkligen vara droppen.
OCH VISST FAN STANNAR INTE BUSSJÄVELN! Ska jag skratta eller gråta?
Och ja, att gå en extra busshållplats är inte så farligt egentligen, men om du har en resväska och fortfarande är rätt så borta efter de där ångestdämparna du tog inatt så är det verkligen en big jävla deal.
Och har du förresten dragit en rullväska i snö? Har du inte det så kan jag förklara att det är i princip omöjligt. Så du måste alltså bära väskan. Som är väldigt tung, och du är trött, förvirrad, less och arg på världen. Och du måste gå en bra bit, dina ben funkar inte och du vet knappt vad som är fram och bak på dig själv.
Tog mig hem i alla fall, jag lever lite halvt. Ska försöka sova snart men tyckte att det var viktigt att jag skrev ner detta först.
Make my day snälla. Vad som helst, jag behöver det. Jag vet ju som sagt inte ens när jag ska till Stockholm nu. Vet inte ett jävla piss.
Jag mår illa, ska nog spy.