måndag 17 mars 2008

Making friends with shadows on my wall

But I'm not crazy, I'm just a little unwell

Smådålig natt nu faktiskt. Klockan är fyra jag är trött men sömnen tänker inte infinna sig.

Vi bestämde oss för saknad.

Bara snart en vecka kvar tills jag lämnar Umeå och all trygghet. Jag ska styra upp mitt liv och bli en bra människa, eller i alla fall normalare. Fast inte normalare som i typ alla andra, utan kanske försöka få ett lite mer normalt humör. Sluta med all skit och bara leva.
Haha men vem lurar jag egentligen? 3 månader kan nog inte göra allt det för mig, men det är en början. Visst, jag mår bra för det mesta nu, men hur länge kommer det hålla i sig? 1 vecka till? 2 månader, ett halvår? Det vet jag ju inte!
Därför tackade jag ja till erbjudandet.
Jag vet att det kommer vara ett helvete till en början, hur ska jag klara mig utan personer som jag får prata ut med, få närhet av och skratta med? Visst jag kommer hitta sådana där också men är det samma sak? Jjälvklart inte. Jag har visserligen bara ytterst få som jag räknar som mina vänner nuförtiden men de är ändå VÄNNER.
Äsch det där har jag nötit sönder.
Hoppas dock på fina avskedsfester, fast jag tror ärligt talat att ingen kommer orka.
Aja, sakna mig lite iaf och jag kan alltid nås på telefon när jag väl är borta.