fredag 10 augusti 2007

Blodcirkulation

Jag fryser men det är trevligt ändå. Mina knän är lila och mina fingrar är blå. Mitt huvud dunkar i takt med mina tankar och en ny förkylning är påväg. Jag känner ändå hopp inför hösten. Det känns som att jag skulle kunna börja om med allt.
Det känns som att allt kanske kan bli lite bättre. Att jag kan ändra min dygnsrytm kan bli svårt, men jag ska klara det.
Det handlar ju trots allt om min framtid och det här är min sista chans.
En sak vet jag i alla fall säkert. Skolkar jag en dag, så kommer jag att skolka fler.
Så jag måste verkligen hålla mig i skinnet.
Skulle vara skönt om jag klarade av det.

Ah well, har umgåtts med Leo och Björn väldigt många timmar nu och det har faktiskt varit trevligt. Trodde att det skulle bli jobbig stämning med tanke på att de två känner varandra så bra. Men vi satt mest och pulserade.

Förresten så har jag fortfarande dåligt samvete för André. Jag brukar aldrig ha dåligt samvete. Vad händer med mig? Håller jag på att bli mänsklig?

söndag 5 augusti 2007

Meet me in Montauk

KYSS MIG LÅNGSAMT
KYSS MIG TOTALT

Augustibuller, fylla och ångest. Så kan man nog sammanfatta hela grejen.
Visst, jag hade det trevligt för det mesta men mitt andra jag kom och knackade på dörren lite för ofta.
Det var allt annat än härligt.
Och jag bevisade för mig själv ännu en gång att jag kan förstöra allt för mig själv på bara några få minuter.
Botar inte min ångest precis.
Och jag saknar Marina och Jenny, hade ni funnits här så hade jag varit en mycket lycklig individ.
Jag orkar fan inte vara någonstans just nu.
Vill hem till min egna säng, mitt liv, min dygnsrytm och mina tankar som äter upp mig inifrån.
Jag vill hem till frid, jag fann den inte här. Jag trodde att jag hade funnit den, men jag hade fel. Som de flesta andra gångerna saker har hänt. Varför måste jag förstöra? Varför måste jag vara så krävande och varför kan jag inte bara få en vinst någon gång istället för alla mina förluster som ideligen slår sig ner i mitt liv?

Jag är less på människor som drar vissa sub-kulturer eller politiska grupper över en kam.
Det är så jävla motbjudande att jag vill spy.

Och tacka vet jag Tim, du får mig alltid att bli en glad människa igen.
Snart har vi snackat med varandra regelbundet i ett år och jag är så lycklig att du finns, verkligen.


Jag gav dig min käraste ägodel,
för att förklara min ånger jag känner.
Visserligen så var den trasig
Den gick sönder ju mer dagarna gick
Precis som för oss
Jag föll samman
Du klarade inte av att ta emot mig
Om jag kunde göra saken ogjord
Skulle jag göra det för oss
Jag ljög aldrig, jag var helt ärlig mot dig.
Kyssarna som först kom som regndropparna som föll mot tältet
Sinade lika snabbt som jag visade mitt andra jag.
Jag vill att du ska behålla mig som ett minne

Ett hopp om att du ska förstå