måndag 30 juli 2007

Sjukdomarna som slog igen Sverige

Varför varför varför har just jag turen att få en ännu värre förkylning så fort den håller på att ge med sig? Samma sak var det med körtelfebern. Feber, halsont och allmänt helvete i en vecka. Funderade vid flera tilfällen om det var värt att leva då jag var sjuk den gången. Jag överlevde. En vecka gick och allting började fungera normalt. Livet lekte och jag kunde äntligen återgå till mna vanliga sysselsättningar, alltså åka in till stan och leka med en viss person. Problemet inträffade mitt i natten. Klåda. Vansinnig klåda. Jag fick inte klia, det skulle bli värre då. Det var som att hela kroppen var fylld av nystickna myggbett som gör så att händerna ber om att få klia så at smärtan försvinner. Jag var tvungen att inte låta dem. Det förärgade klådan. Den blev värre. Efter en natt med illasinnade plåggoandar som bara vill förgöra en så inträffade det värsta. De tusentals små röda prickarna och hela kroppen som var svullen. Vad skulle jag göra? Hela jag var en röd, kliande arg atombomb som skulle kunna sprängas när som helst. Jag bestämde mig för att åka på akuten. Det visade sig vara ett oklokt val eftersom de inte hade tid med mig utan hänvisade mig till min lokala vårdcentral. Ja, eftersom jag hade varit där varje dag föregående vecka så visste jag vad som skulle inträffa. Inte ett jävla piss skule hända. De skulle säga samma sak som med körtelfebern: "Det finns inget botemedel, det är bara att rida ut i stormen och kämpa!". De hade visserligen glömt att lägga till: "Kämpa för sitt liv" men det kanske inte behövdes. Samma sak hände som sagt. Fick vänta ut klådan. Det visade sig att 5% av alla som får körtelfeber kan få klåda också. 7 sömnlösa nätter i agoni väntade. Vissa gånger kunde jag ligga på golvet och skrika av smärta och hjälplöshet. Jag kunde inte sova. Det kliande för mycket. Kunde inte vara vaken. Det kliade för mycket. Dagarna gick och det blev inte bättre. Samma jävla klåda. Som om 1000 nålar sticker en i ryggen och om man tillslut skulle bestämma sig för att klia skulle man bestraffas Hårt. Det skulle kännas som om 100 knivar sakta skar dig över ryggen. Sakta så sakta att man inser att du är fånge i din kropp. Efter en vecka gav det med sig. Utpumpad kunde jag tillslut njuta av en natts härliga sömn utan våndor.

Fast just nu så kommer det förhoppningsvis inte bli så illa. Jag håller bara på att få ögoninfammation, EXAKT en vecka efter jag blev förkyld. Ja, bra timing innan Buller. Verkligen. Hoppas bara att det försvinner.

Andra dagen i Örebro. Idag ska jag och Micke bege oss ut på stan och skratta åt Örebros emobefolkning. Björn tyckte att jag lika gärna skulle ställa mig framför spegeln och skratta åt mig själv så skule jag slippa promenaden. Den lustigkurren. Måste ha en tandborste, samt chips. Känner för att få en större mage, min har krympt oroväckande den senaste tiden.
Säkert aids.

tisdag 24 juli 2007

Like a voice in an empty house

Nej, jag har inte tänkt att jag ska missbruka min blogg faktiskt.
Ville bara tillägga att min förkylning inte vill ge sig och att jag har ungefär en vecka på mig att ta mig till Buller. Det verkar nästan omöjligt och jag vet verkligen inte hur jag ska klara av det.
Fixade nästan så att jag kunde åka lastbil till Sthlm och sen lifta till Örebro för att hälsa på Micke, men det sket sig. Som allt annat.
Jag tänker inte lifta med tanke på mitt nya smeknamn, Våldtäkt.
Alltför riskabelt och det sista jag vill göra är att guppa på någon 50-årig gräsänklings knä. Jag har hållit mig i skinnet tillräckligt länge för att inse att även om jag får gratis lift, så tänker jag inte sälja min kropp.
Var kommer min nyfunna moral ifrån egentligen? Har jag kanske börjat odla fram lite självrespekt tillslut?
Det skulle vara både bra och dåligt. Skulle förmodligen få ångest efter samlag med någon som jag ändå tycker om.
Mer ångest behöver jag då inte kan jag säga.
Tillbaka till förkylningen. Eftersom jag inte orkar ligga hemma hur sjuk jag är är så envisas jag nu med att sitta ute i t-shirt för att umgås med mina vänner via internet. Internet gör en sjuk, det visste vi redan.
Jag har legat och snytit mig hela natten, samt kollat på film tills jag insåg att klockan var 8 på morgonen och att jag kunde sova då. Huvudvärken och febern har börjat lugna sig, men krannäsan fortsätter att hålla igång.

Förövrigt så hände en rätt så kul grej inatt.
Geronimo skickade ett sms till mig om att han inte ville träffa mig mer för att han blivit tillsammans med Josefin igen. Jaha? Sen när har jag velat ha något mer än vänskapliga saker med honom att göra? Visserligen så var han ju min reserv om jag någon gång skulle få tråkigt och ingen annan ville hångla med mig i fyllan, men det var ju som allt.
Sen kläcker han ur sig att jag är kär i honom. Jag tror faktiskt att jag skrattade så att morsan vaknade både en och två gånger. Vad är det för jävla anklagelse? Jag, kär? Usch då, den dagen jag blir kär i någon som honom får någon skjuta mig eftersom jag sjunkit så sjugt lågt då.
Jag skulle bara skämmas över honom. Idiot.
Förövrigt finner jag det roligt att han låter sin flickvän bossa över honom. Borde nog få priset "Årets Toffelhjälte."
Jag blev faktiskt riktigt munter och på gott humör när jag insåg hur kul det var att kalla någon för patetisk. Ska nog börja med det mer. Bra för självkänslan har jag hört.

måndag 23 juli 2007

It was cruel and it came all too natural

Jag är glad över mitt val. Att åka till trästock.
Det visade sig vara det bästa jag kunde göra för mig själv. Och jag höll mig verkligen i skinnet, och det var helt klart värt det. Det känns som om jag gjort mig själv en stor tjänst.
Just nu är jag bitter eftersom jag vet att vänskap som man finner på festivaler för det mesta bara håller på just den festivalen. Sad but true.
Jag har faktiskt varit produktiv på andra sätt. Jag kanske har fixat så jag får gratis inträde samt resa till Augustibuller. Tyvärr så är det hela inte så säkert. Annars kommer jag att fixa det på andra sätt. Det skulle bli underbart eftersom jag då skulle få träffa min nyfunna bekantskap André i verkligeheten, samt se hemmabandet Auktion. Skulle vara skönt att stödja dem, samt känna sig stolt över att man sovit i samma tält som sångaren utan att vilja göra något sexuellt med honom. Jag tror att jag har förändrats faktiskt på den fronten!
Förresten så blev det krig på Trästock. Med glidmedel. Det måste vara det bästa krigsvapnet som finns. Det har alla bra egenskaper som ett vapen behöver: kladdigt, irriterande, äckligt och såklart väldigt kul att applicera. Hur man kan använda vapnet får man räkna ut själv. En bra grej är ju att alla kommer vara så pass kletiga om händerna att de aldrig kommer att få upp vapnet från ryggen, än mindre hitta av avtryckaren. Gud, man skulle ju kunna filmna alla krig och lägga ut dem på Youtube isåfall. Varför har Youtube aldrig tänkt på det? Med tanke på hur pass stor makt Youtube har över världen så skulle det inte vara så svårt för dem att avskaffa alla vapen. Jävla USA. Åter till kriget.Allt som behöver nämnas är: Jag vann.

Förresten, måste ju berätta om något dåligt också. Jag förstör allt för mig själv. Just nu är läget så att jag inte vill ha känslor för >någon< men det får jag ändå. Just nu så finns det en som jag har känslor för + 2 till som har börjat smyga sig in i min stängda mur. Jag vill inte ha kärlek och jag vill då fan inte ha komplimanger.
Fick höra på Trästock att jag var den snyggaste tjej han någonsin sett och att han hade velat säga det enda sedan han sett mig för första gången. Sen tillade han även att han inte raggade på mig. Då skrattade jag för att det var så patetiskt. Sen blev jag sur eftersom alla komplimanger bli till nedvärderingar i mitt huvud.

Och sen Limewire. Det enda jag kan använda, förstår mig inte på DC.
Men problemet är att jag lyssnar på relativt okänd musik så inte fan går det att ladda ner, om låten ens finns. Så jag kan ju bara bli bitter.

Förresten så har jag fått en hemsk förkylning. Jag brukar klara mig undan sådant, jag är för stark för att känna av sjukdomar av den enklare sorten. Nu har jag fått samma som resten av alla som jag umgicks med på Trästock. Jag låter som en 13-årig kille i puberteten samt att jag har samma sorts huvudvärk som man skulle få på en avtändning på tramadol. Allting snurrar och min näsa är en kran fylld med snor. Och glöm då inte alla 25 000 myggbett som jag har fått av att sitta ute med datorn i det fria och blogga. Helvetesbloggen. Du ger mig klåda. Olidlig klåda.

söndag 15 juli 2007

Save the blood of the cross

Dagens irritationsmoment: Saft.
När ska de sluta komma på nya "finurliga" smaker?
"Mandarin och hallon!!!!!!!! Ny smak som alla kan tycka om! Dyker upp på en picnic nära dig inom kort!"
Och när kommer falafel i vätskeform då? Det är bara en tidsfråga innan all föda kommer drickas.
"Ravioli, nu som saft. Fettfri och har samma fina konsistens som vatten."
Då blir alla nöjda. De kan "äta" hur mycket de vill eftersom någon kommmer att bestämma att det är smart att bara smaksätta vatten så det blir fettfritt och eftersom man går ner i vikt så säljer det som smör i solsken.
Vars är världen påväg?
Kanske beror mitt humör på hur jag vaknade imorse.
Leo som hade glömt sin mobil i Skell behövde använda min så att hans bästa vän kunde väcka honom när polaren skulle hoppa falllskärm och Leo skulle med som "moraliskt" stöd. Rättare sagt skrämma skiten ur honom. Men jag somnade 6 på morgonen efter att jag stängt in mig på toaletten för att inte väcka någon sovande 25-åring så jag kunde tala med Marina. Samtalet minns jag inte så mycket av tyvärr.
I alla fall så somnade jag efter att jag sett på X -Files. Vaknade av att telefonen ringde, nu skulle jag få veta om jag skulle behöva åka hem, eller om Leo inte skulle åka så jag kunde få sova vidare. Jag fick sova vidare! Somnade om, men eftersom jag vaknat så sög allt. Hade 4 cigg. Ville inte hem eftersom det är stor dödsrisk där. Så jag stannade kvar ändå, eftersom jag gillar att umgås med Leo, trots att han är tyst som en mus. Han spelade lite skejtspel och vi såg på lite mer X -Files. Mycket bra att vakna till. Sen så kom jag ju på att jag inte hade med mig min medicin. Huvudvärken slog ner som ett stenblock i huvudet på mig. Så då var det bara att åka hem. Då såg jag Saft-reklamen, och tack vare den skrämde jag slag på min hund, spillde ut oboy över hela köket och grät floder över att jag var arg.
Jag tog min medicin, sen var allt bra igen. Förutom det faktum att jag sov till 21-00.

"Inga bekymmmer, bara päls." //Kristian Anttila.

4 Dagar tills Trästock. Vad ska jag ha på mig? Vad ska jag äta? Hur mycket ska jag äta?
Jag ahr i alla fall bestämt mig för att hålla mig i skinnet. Engångsligg intresserar mig verkligen inte längre. Har insett att man inte får ut något av det, nu när man tydligen har blivit "23".
Tror jag ska satsa på 23. Ålder hatar jag eftersom det bara är ett sätt att göra det lättare att diskriminera folk.
Så ja, jag kör på 23.

Filmkväll med Geronimo nu tydligen. Kommer nog att bli mysigt. Har ju haft en riktigt pissig kväll.

6 Stygn och ifråntagen Frid

Om allt hade gått som jag önskat hade jag inte varit så ångerfull.
Bara tanken på frid fick mig att inte kämpa emot. Bara sakta känna sig själv förtvina till något som är outforskat. Tyvärr så hörde jag inte själv mina förtvivlade rop på räddning från det okända. Natten slutade med droger från herr doktorn för att de skulle vara säkra på att de inte skulle se mig på akuten något mer den natten.

Besöksförbudet gnager på mitt sinne även det. Min faders sambo har ju gått ut med hårda ord nu och sagt att jag och min syster ej för träffa våran fader i hans hem eller i hans/hans sambos stuga eftersom vi tydligen stjäl. Det värsta är att hon har en psykisk åkomma som hon inte förstår att hon har + att hon inte har några konkreta bevis för att vi har stulit någonting. Sen så kan hon inte heller bara utfärda ett besöksförbud utan att ha ett domstolsbeslut. Denna vridna tankegång bevisar ju i alla fall min åsikt, hon lider av en psykisk åkomma. Det som gnager värst är att min fader är en sådan toffel att han går med på detta. Kanske dags för en repris på "Hata män dagen"? Förra blev ju en succe.

Nu ska jag ta upp lögner. Lögner är för det mesta inte bra alls, men det finns bättre och sämre sorts lögner.
Vita lögner är okej om moder frågar: "Har du gått ut med hunden?"
Du ligger och ser på "Will&Grace" som ingår i ditt dagliga tv-schema och eftersom du inte vill missa en sekund av deras inseminering som ska göra Grace gravid utan att de ska behöva idka samlag så svarar man: "Ja, det gjorde jag för en kvart sedan."
Hade min moder tänkt på att det var "Tredje klotet från solen" för en kvart sedan hade hon inte trott på mig. Trodde på mig, det gjorde hon minsann! = Bra lögn
Dåliga lögner är lögner som man intalar sig själ.
Exempel: "Jag ser inte alls konstig ut med enbart svarta kläder idag när det är sol ute, det är bara bekvämt."
"En till öl skadar väl ingen."
"Ingen märker om jag försvinner ett tag."
= Dåliga lögner
Den sämsta lögnen jag åller på med nu är att jag förnekar att jag kan bli kär. Jag har bara vant mig vid att inte behöva ha känslor för någon. Nu ska jag inte bli sentimental. Fast jag tror att jag ska sluta ljuga för mig själv.